Frigolit är varumärkesnamnet på polystyren och en materialtyp som genomsyrar det moderna västerländska samhället. Materialet har producerats kommersiellt sedan 1930-talet och är en biprodukt av petroleum som används i förpackningar, take-away-lådor, äggkartonger, bestick och framför allt i engångstallrikar och muggar.
Den kemiska sammansättningen innefattar molekylerna styren, bensen och etylen samt ett drivgas, numera HCFC. Varje år används och slängs över 25 miljarder frigolitmuggar i USA. Även om materialet fungerar som en bekväm isolator för heta drycker läcker giftiga kemikalier från muggarna ut i maten eller vätskan – särskilt när den värms i mikrovågsugn. Nedan går vi igenom de olika beståndsdelarna och deras effekter.
Styrenmonomer är en klar, oljig vätska som utvinns ur petroleum. Ämnet betraktas som ett neurotoxin och stannar kvar i kroppens fettvävnader – inklusive bröstmjölk – hos en exponerad organism, där det kan mutera kromosomer som deltar i cellers replikation och reproduktion.
Långvarig exponering för styren kan orsaka balansrubbningar, inlärningssvårigheter, fosterskador, nedsatt kvinnlig fertilitet och lungcancer.
Bensen utvinns ur kol och används för att omvandla styren till polystyren. Det är en klar, färglös vätska och nästan 75 procent av allt utvunnet bensen används i polystyrenproduktionen. Bensen är känt som cancerframkallande och kan i höga koncentrationer bidra till sjukdomar som leukemi och Hodgkins lymfom.
Molekylen kan tas upp i kroppen via andningsvägarna eller genom huden. Den amerikanska arbetsmiljömyndigheten OSHA har fastställt högsta godtagbara exponeringsgränser för bensen, men halten i frigolitmuggar bedöms vara försumbar.
Etylen är en färglös gas som ofta används som köldmedium och är en av de två drivgaser som används vid frigolitproduktion. Ämnet anses inte vara giftigt, men i gasform är etylen brandfarligt – däremot inte när det väl är bundet i den stelnade frigoliten.
Fram till 1970-talet injicerades freoner (CFC) i den hårda polystyrenplasten. I takt med att kunskapen om sambandet mellan CFC och global uppvärmning växte ersattes de med hydroklorfluorkarboner (HCFC), som i grunden är CFC med en vätatom tillfogad.
Vissa forskare menar att HCFC bryter ned ozonlagret mindre än CFC, men andra studier pekar på ytterligare miljörisker kopplade till ämnet.
Med tanke på alla problem kring tillverkning, användning och avfallshantering av frigolit kan alternativ utan petroleum minska föroreningarna och skapa en kemiskt säkrare miljö för konsumenten. Plast baserad på majs, bambu och återvunnet papper är förnybara material, i regel fria från skadliga kemikalier och dessutom biologiskt nedbrytbara vid kompostering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online