Radon är en osynlig radioaktiv gas som bildas när radioaktiva ämnen – främst radium – sönderfaller. Radium förekommer naturligt i vatten, jord och berggrund över hela världen, vilket innebär att radon finns i princip överallt, även om halterna varierar kraftigt mellan olika platser.
Radon upptäcktes år 1900 av den tyske fysikern Friedrich Ernst Dorn. Upptäckten skedde i samband med den intensiva forskning kring radioaktivitet som pågick vid sekelskiftet, då forskare som Marie och Pierre Curie redan hade identifierat radium och polonium.
Radon klassificeras som en radioaktiv ädelgas. Den har den kemiska symbolen Rn och atomnummer 86 i periodiska systemet. Som ädelgas reagerar radon sällan med andra ämnen, men den är tung – tyngre än luft – och samlas därför gärna i källare och lågliggande utrymmen.
Vid rumstemperatur är radon helt färglöst och luktlöst, vilket gör att den inte kan upptäckas med sina sinnen. När gasen kyls ner till fast form börjar den dock glöda gult, och ju lägre temperaturen blir, desto mer övergår glödet i orange-rött.
Radon har historiskt använts inom medicinen, bland annat i strålbehandling av cancerpatienter. Gasen var också en biprodukt vid framställning av radiumsalt, som användes för de självlysande siffrorna på äldre väggklockor och armbandsur – något som senare visade sig vara farligt för de arbetare som applicerade färgen.
Exponering för radon inomhus är den näst största orsaken till lungcancer i USA, efter tobaksrökning. Gasen sipprar in i byggnader från omgivande mark och berggrund som innehåller radium, uran eller torium. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att radon står för en betydande andel av alla lungcancerfall globalt.
I Sverige är radon ett särskilt välkänt problem, eftersom delar av landets berggrund – exempelvis alunskiffer – har höga halter av uran. Hus byggda i så kallad blåbetong (lättbetong med alunskiffer) kan dessutom avge radon direkt från byggnadsmaterialet. Myndigheternas riktvärde är 200 becquerel per kubikmeter luft, och överskrids detta rekommenderas åtgärder som tätning av grund, förbättrad ventilation eller radonbrunn.
Eftersom radon varken syns, luktar eller smakar kan det endast upptäckas genom mätning. Enklast görs detta med en spårfilmsdosimeter som placeras i bostaden under minst två månader, helst under vintersäsongen när huset är stängt och halterna som högst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online