Amputation: Definition, orsaker och kirurgisk översikt

Amputation (från latin amputatus, "att skära av") är kirurgisk avlägsnande av en kroppsdel – mestadels en lem, finger, eller del därav. Det innebär avskärning av ben, muskler, nerver och hud, och är generellt en sista utväg när andra behandlingar misslyckats eller inte är genomförbara.

Vanliga indikationer

• Allvarlig trauma (knäckskador, explosion, vaskulär skada)
• Perifer artärsjukdom med kritisk lemiskemi
• Diabeteskotsinfektion eller gangrän som inte svarar på revaskularisering
• Maligna tumörer (ben- eller mjukvävssarkom)
• Allvarlig infektion (nekrotiserande fasciit, refraktär osteomyelit)
• Medfödda lembrister som kräver kirurgisk korrektion

Kirurgiska principer

Modern amputation betonar bevarande av längd, skapande av en välpaddad, rörlig residuallem med varaktig hudtäckning, hantering av nerver för att minimera neuromor (t.ex. lindrigt drag, ligatur, proximalt placering), och formning av benet för protetspassform. Ingreppet kan vara elektivt (planerat) eller akut (livräddande).

Efter operationen

Återhämtning innebär sårvård, smärtlindring (inklusive fantomsmärta), fysioterapi, protetsanpassning (när läkt), och psykologiskt stöd. Ett flerteam guidar patienten genom varje fas.