
En personlig essä av Fox Deatry.
Mamma dog en höstkväll. Plötslig. Ingen avsked. Sju dagar: såg henne i låda, hedrade arv, såg henne sänkas sex meter ner. Hon i himlen, jag i helvete. Sorg: förnekelse, ilska, allt på en gång. Fungera när varje fiber är krossad.
Veckor/månader: letade svar. "Sa hon mitt namn?" Spirade neråt. Som vandrare visste jag: vildmarken räddade mig en gång från missbruk/självmord. Kanske igen. Ekoterapi – vetenskapligt baserat: natur minskar stress, förbättrar sömn, stärker immunförsvar. Jag skrev mitt eget "utomhusrecept": Alaskas polcirkel. 67 dagar mörker i Barrow. 10 % alaskaner lider av säsongsdepression, höga självmordsrater. Ingen Shangri-La – en undervärld. Jag behövde känna mörkret för att hitta ljuset.
Fairbanks kl 03:30, omgiven av beredda björnar, älgar, rävar. "Inte riktigt den ekoterapi jag planerat – men något om att vara omgiven av död kändes rätt."
Propellplan till Coldfoot (10 invånare), Gates of the Arctic / Arctic Refuge. Truckers (Ice Road Truckers), whisky, hyttor. Vandring i mammas Hello Kitty-filt. Såg snöhajar, rävar, renar. "Kände min mammas mjuka själ i deras ögon." Pratade med henne, bad om julklapp: ljus.
Första kväll: molntäcke. Men jag trodde. Berättade för alla: hon kommer. Och hon kom. "Ett svagt spår... en fizzing elektrisk swoosh... en böljande eterisk inskränkning i smaragd och lila." Jag grät. Guiden klappade axeln. Andra kramade. Blandning av medkänsla, empati, eufori. Tre nätter: satt i snön, tittade upp. Hon målade himlen – gav mig hopp.
Anchorage Museum: 16 vantar, "Goodbye Memorial" – för de som kämpat depression/självmord. Tavla: "Healing är en process som tar livet och ibland generationer." Orden var för mig.
Solsken träffade mig. Återfödd. Kyssade mammas bild. "Jag vet inte om jag någonsin blir okej igen – men i det här ögonblicket insåg jag: döden hade ett syfte. Jag måste känna smärtan. Vara i vildmarken för fred. Vara i mörkret för att se ljuset."
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online