Överdiagnostisering av bipolär sjukdom hos barn – bakom den dramatiska ökningen

Mellan 1994 och 2003 ökade antalet barn som diagnostiserades med bipolär sjukdom fyrtiofaldigt i USA. Överdiagnostik är den mest troliga förklaringen till denna kraftiga ökning. Nedan granskas och motbevisas de alternativa förklaringarna ett efter ett.

Fyrtiofaldig ökning mellan 1994 och 2003

År 1994 diagnostiserades cirka 20 000 barn under 19 års ålder med bipolär sjukdom. År 2003 hade siffran stigit till omkring 800 000. Det motsvarar en fyrtiofaldig ökning på bara ett decennium – en utveckling som saknar motstycke bland andra barnpsykiatriska diagnoser under samma period.

Självmorden har inte ökat

Bipolär sjukdom innebär en förhöjd risk för självmord. En verklig ökning av diagnosen bland barn borde därför ha följts av fler självmord i denna åldersgrupp. Forskning av John L. McIntosh visar dock att självmordstalen bland amerikanska barn minskade med 23 procent under perioden 1994–2003. Detta talar starkt emot att det rört sig om en genuin epidemi av bipolär sjukdom.

Överdiagnostik inom psykiatrisk öppenvård

En studie från Rhode Island Hospital och Brown University undersökte 700 patienter inom psykiatrisk öppenvård. Resultatet var slående: färre än hälften av de patienter som tidigare fått diagnosen bipolär sjukdom uppfyllde kriterierna vid en strukturerad klinisk intervju enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV). Detta tyder på att diagnosen ofta ställs utan tillräckligt grundlig utredning.

Läkemedelsbolagens kampanj för bipolär sjukdom

Den brittiske psykiatern David Healy har påpekat att läkemedelsbolagen under 1990-talet började rikta uppmärksamhet mot bipolär sjukdom genom att ge ut nya facktidskrifter, bilda vetenskapliga sällskap för bipolär sjukdom samt satsa på TV-reklam för nya behandlingar. Marknadsföringen riktade sig delvis även mot vårdpersonal, vilket bidrog till att bredda synen på vem som kunde anses lida av sjukdomen.

Snöbollseffekten

Det ökade fokus på bipolär sjukdom som läkemedelsindustrin skapade ledde till en snöbollseffekt. Ju mer sjukdomen lyftes fram i rampljuset, desto mer uppmärksamhet fick den hos psykiatriker – och ju högre steg diagnosfrekvensen, vilket i sin tur ledde till ännu fler diagnoser. En självförstärkande spiral var ett faktum.

Slutsats

Sammantaget tyder dessa faktorer på att den dramatiska ökningen snarare speglar en förändrad diagnostiseringspraxis och ökad marknadsföring än en verklig explosion av bipolär sjukdom hos barn. En noggrann och strukturerad diagnostisk utredning är därför avgörande innan en så långtgående diagnos ställs hos unga patienter.