Den neurala grunden för schizofreni kan innebära en obalans i hjärnans signalsubstanser samt strukturella avvikelser i hjärnan. Enligt Mayo Clinic är orsakerna till schizofreni inte helt klarlagda, utan sjukdomen tros uppstå genom en kombination av genetiska, miljömässiga och neurologiska faktorer. Olika symptom kan dessutom bero på olika neurologiska funktionsstörningar.
Schizofreni är en kronisk psykisk störning som kännetecknas av positiva, negativa, kognitiva och affektiva symptom. De positiva symptomen – alltså sådana som förekommer hos patienter med schizofreni men inte i den allmänna befolkningen – inkluderar hallucinationer, vanföreställningar samt desorganiserade tankar, tal och beteende. Negativa symptom omfattar platt affekt, bristande motivation och social tillbakadragenhet. Kognitiva symptom är störningar i tankeprocesserna, exempelvis minnesproblem, koncentrationssvårigheter och svårigheter att bearbeta ny information. Affektiva symptom avser störningar i känslor och humör, såsom olämpliga känsloreaktioner, depression och kraftiga humörsvängningar.
Neurologi är det medicinska område som studerar nervsystemet, vilket omfattar hjärnan, ryggmärgen och nerverna. Enligt forskning publicerad 1999 i American Journal of Psychiatry kännetecknas schizofreni av neurologiska avvikelser, men den exakta betydelsen av dessa avvikelser hos patienter är fortfarande oklar.
Schizofreni kan delvis orsakas av en obalans i hjärnans kemiska budbärare, så kallade signalsubstanser eller neurotransmittorer. Dessa möjliggör kommunikation mellan nerver och andra nerver, organ, muskler och vävnader. Enligt BrainExplorer.org är förhöjda nivåer av signalsubstansen dopamin kopplade till schizofreni. Även serotonin, glutamat, gammaaminosmörsyra (GABA) och acetylkolin kan spela en roll vid sjukdomens utveckling.
Den neurala grunden för schizofreni kan även innefatta strukturella avvikelser i framhjärnan, bakhjärnan och det limbiska systemet, enligt BrainExplorer.org. Forskning publicerad i tidskriften European Psychiatry år 2009 tyder på att minskad densitet av grå substans i vissa hjärnområden kan bidra till de desorganiserade tankarna, talet och beteendet hos patienter med schizofreni. Strukturella avvikelser i hippocampus, amygdala, thalamus och lillhjärnan kan också vara bidragande faktorer.
Enligt forskning publicerad 2006 i Archives of General Psychiatry kan minnesproblem hos personer med schizofreni härledas till minskad hjärnaktivitet i högra parietallobens bark och vänstra hippocampus. Nedsatt aktivitet i amygdala kan förklara vissa onormala emotionella reaktioner hos patienter, enligt en studie publicerad i American Journal of Psychiatry år 2003. Dessutom tyder forskning från 2009, publicerad i tidskriften Neuroscience Letters, på att minskad aktivitet i nedre frontala cortex och ventrala premotoriska cortex kan ligga bakom sjukdomens negativa symptom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online