Schizofreni är en allvarlig hjärnsjukdom som enligt National Institute of Mental Health (NIMH) drabbar cirka 2,4 miljoner vuxna amerikaner, 18 år och äldre, varje år. Sjukdomen kan leda till hallucinationer (att exempelvis höra röster som inte finns), vanföreställningar (orealistiska föreställningar), desorganiserat tänkande och social tillbakadragenhet.
Att stötta någon med schizofreni är en krävande uppgift. Personen litar ofta inte på omvärlden och upplever sina hallucinationer och vanföreställningar som helt verkliga. Kring den sjuke finns oftast ett nätverk av familj, vänner, behandlare, läkare och församlingar – men i de flesta fall är det familjen som bär det direkta ansvaret för stödet i vardagen.
Be att få samtala med den som genomför bedömningen av din närstående, så att du får korrekta kunskaper om diagnosen. De människor som står närmast ser ofta först förändringarna hos personen – till exempel skiftningar mellan perioder av må bra och perioder av försämring. I samband med en utredning kan den sjuke förneka sina symtom, eftersom hen upplever sina hallucinationer och vanföreställningar som verkliga. Ett samtal med utredaren ger dig en bild av vad som framkommit och vad som konstaterats, vilket du sedan kan jämföra med hur personen fungerar hemma.
Det är avgörande att behandlingen fortsätter även efter en sjukhusvistelse. Avbryts vården finns risk att personen blir psykotisk och desorganiserad i så hög grad att grundläggande behov som mat, boende och kläder försummas. Utan ordentlig uppsikt kan medicineringen avbrytas eller uppföljningsbesök utebli. Uppmuntra din närstående att stanna kvar i behandlingen och håll koll på medicinintaget så att läkemedlen tas enligt ordination.
Du kan visa att du förstår hur personen upplever sina hallucinationer och vanföreställningar, samtidigt som du varsamt förklarar att de inte är verkliga. Var dock försiktig med den strategin, särskilt om personen befinner sig i ett paranoidt skede. Då är hen inte rationell och kommer bestämt att avvisa dina försök att leda hen tillbaka till verkligheten. Vänta tills lugnet återvänt innan du förklarar att du förstår att tankarna och föreställningarna känns verkliga för hen, men att andra kanske inte upplever dem på samma sätt. På så vis känner personen att du åtminstone förstår var hen kommer ifrån.
För en löpande anteckning över symtom, vilka mediciner som tagits, doser och deras effekter. Det hjälper dig att upptäcka möjliga återfall tidigt, så att behandling kan sättas in innan ett fullt psykotiskt skede utvecklas. En dokumentation av medicinanvändningen gör det också lättare att se vilka behandlingar som varit effektiva och vilka som gett upphov till biverkningar.
Stötta din närstående i att återta de förmågor som behövs för att klara sig själv – bland annat genom en välbalanserad kost och regelbunden motion, vilket kan lugna ett oroligt sinne. Det är viktigt att personen känner att du är på hans eller hennes sida och inte emot; annars uppstår misstänksamhet och känslan av att du vill skada hen. Personen vill bli accepterad och kommer därför att anstränga sig för att göra rätt, om du vägleder varsamt.
Att vara anhörig till någon med schizofreni är påfrestande över tid. Sök gärna stöd genom anhörigföreningar, samtalsstöd hos kommunen eller regionens anhörigverksamheter. Din egen hälsa är en förutsättning för att du ska kunna finnas där för din närstående.
Kontakta alltid akutsjukvården – i Sverige via 112 eller närmaste psykiatriska akutmottagning – om din närstående uttrycker tankar på att skada sig själv eller andra, eller om psykosymtomen förvärras kraftigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online