Schizofreni är en sjukdom som kan göra livet oerhört svårt för de drabbade. För många patienter är de negativa symtomen – även kallade tillbakadragandesymtom – det mest ihållande och besvärliga att hantera. Dessa symtom motverkar ofta både diagnos och behandling, eftersom de i sin natur gör den drabbade mindre benägen att söka hjälp. En god första utgångspunkt för att skydda sig mot de negativa symtomens konsekvenser är därför att förstå dem.
Begreppet "negativa symtom" antyder att det också finns positiva symtom, vilket stämmer. De positiva symtomen är dock långt ifrån fördelaktiga – de avser helt enkelt förändringar i beteende eller tankeverksamhet. Vanligtvis yttrar sig dessa förändringar som hallucinationer eller vanföreställningar. Ett negativt symtom representerar däremot en brist eller frånvaro av normal funktion, till exempel när en person med schizofreni framstår som känslomässigt platt. De negativa symtomen är dessutom ökända för att vara svårare att behandla.
De negativa symtomen vid schizofreni brukar inledas flera år före det första akuta psykosskedet, men de är lätta att missa. Detta tidiga skede kallas prodromalfasen, och symtomen omfattar bland annat ett successivt minskat socialt umgänge samt allt sämre omsorg om den personliga hygienen. Ju längre fasen pågår, desto mer fastlåsta blir symtomen.
Hos en patient med utvecklad schizofreni tar de negativa symtomen många former och blir tydligare för ett tränat öga. Patienten uppvisar en övergripande känslodämpning: talet är monotont och ansiktsuttrycket förblir ofta tomt och oföränderligt. Aktiviteter som en gång var älskade ignoreras, och patienten visar likgiltighet inför hushållssysslor, studier eller arbetsuppgifter samt en allmän bristande omsorg om livet. Under hela denna period blir patienten mindre kommunikativ, drar sig undan in i sig själv och bort från ett normalt liv.
Konsekvenserna av att länge lida under obehandlade negativa symtom kan vara förödande både privat och yrkesmässigt. Bristande motivation och drivkraft påverkar naturligtvis prestationerna i skolan eller på jobbet, vilket innebär att en person med schizofreni riskerar att få sämre resultat eller bli uppsagd. Den drabbade kan också stöta bort vänner och familj, som – om de inte förstår sjukdomen – kan uppfatta intresselösheten som sårande. I slutänden kan en odiagnostiserad schizofreni riva ner en hel tillvaro.
Som nämnts är de negativa symtomen särskilt svåra att diagnostisera, inte minst om patienten befinner sig i en livsperiod då tillbakadraget beteende kan betraktas som normalt, exempelvis under tonåren. Även om symtomen lyckas identifieras står anhöriga och vänner ofta inför en kamp för att få den drabbade att träffa läkare och psykologer som kan hjälpa. Några behandlingsalternativ är samtalsterapi, i synnerhet kognitiv beteendeterapi (KBT). Dessutom kan vissa antipsykotiska läkemedel eller antidepressiva lindra symtomen, även om många av dessa har andra oönskade biverkningar.
Att förstå de negativa symtomen är ett viktigt första steg. Med tidig upptäckt, rätt stöd och en kombination av terapi och medicinering kan många personer med schizofreni uppnå en bättre livskvalitet och fungera bättre i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online