Enligt det amerikanska National Institute of Mental Health drabbar schizofreni cirka 1,1 procent av befolkningen i USA. Sjukdomen kännetecknas av vanföreställningar, hallucinationer samt störningar i tänkande och rörelser, och betraktas som ett allvarligt psykiskt tillstånd som oftast debuterar i tidig vuxenålder och varar hela livet. Även om schizofreni är kronisk och saknar botemedel kan psykiska hälsoproffs hjälpa patienter att minska och hantera sina symtom – för en högre livskvalitet inom ramen för samhället.
Behandlingen av schizofreni bygger till stor del på antipsykotiska läkemedel. Enligt HelpGuide.org kan dessa läkemedel minska paranoia, hallucinationer och desorganiserat tänkande, men de är mindre effektiva mot platt affekt, social tillbakadragenhet och den bristande motivation som ofta följer med sjukdomen. Psykiaterns roll i behandlingen handlar främst om symtomhantering – att förskriva medicin och följa upp dess effekt – medan psykologen fokuserar på samtalsterapi och stöd, men inte har förskrivningsrätt. Liknande psykologiska tjänster erbjuds även av legitimerade kliniska socionomer (LCSW).
Både psykiatriker och psykologer arbetar med patienterna kring läkemedelsföljsamhet, eftersom detta är en avgörande del av den långsiktiga stabiliteten – men också något som möter många hinder. Vanföreställningar kan få en person att tro att hen inte behöver medicin eller behandling, och vissa slutar ta sina läkemedel så snart symtomen lindras, vilket kan leda till återfall i psykotiska episoder. Dessutom kan antipsykotiska läkemedel, exempelvis klorpromazin (Thorazine), ge allvarliga biverkningar som gör det svårt att fortsätta behandlingen. Psykologer kan hjälpa personen att koppla sina livsmål – som ett fast arbete – till att ta mediciner enligt ordination.
Enligt HelpGuide.org kan psykologer använda kognitiv beteendeterapi för att hjälpa människor att bemöta sina vanföreställningar och ignorera rösterna från hörselhallucinationer. Genom att utbilda patienterna om deras sjukdom uppmuntrar de dem att ta en aktiv roll i sin egen behandling. Eftersom schizofrenins symtom ofta är svåra arbetar psykologerna dessutom med patienterna för att stärka deras förmåga att hantera vardagen och stress.
Psykosocial rehabilitering, som bedrivs av psykologer och samhällsbaserade rehabiliteringsarbetare, fokuserar på grundläggande livs- och yrkeskunskaper. Människor med schizofreni kan ha svårigheter med hygien, ekonomi, kommunikation, transporter, arbete och att klara av ett eget boende i samhället. Psykologer kan upprätta individuella behandlingsplaner för att hantera dessa hinder genom en rad kort- och långsiktiga mål. Det övergripande målet med rehabiliteringen är att minska eller helt undvika sjukhusvistelser, samtidigt som personen får hjälp att leva ett meningsfullt liv i samhället.
Utöver individuell terapi underlättar psykologer kommunikationen i både gruppsterapi och familjeterapi. Gruppsterapi ger patienter en möjlighet att dela sina erfarenheter och arbeta mot gemensamma behandlingsmål, men Western Journal of Medicine rapporterar bättre kliniska resultat vid schizofreni när alla deltagare i gruppen har samma diagnos. I familjeterapi arbetar psykologen med familjen som en helhet för att lösa konflikter och komplikationer, samt för att hjälpa anhöriga att aktivt delta i den öppenvårdsbaserade vården och rehabiliteringen av sin närstående med schizofreni.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online