Begreppet "schizofreni" myntades av den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler i början av 1900-talet. Till de vanligaste symtomen hör hallucinationer, vanföreställningar, bisarra handlingar, osammanhängande tal samt bristande intresse för olika aktiviteter.
Psykossocial behandling syftar till att främja patientens psykologiska och sociala utveckling – att stärka tänkande, känsloliv och mognad. Det sker genom en kombination av rehabilitering, psykoterapi, familjeutbildning och självhjälp. Här går vi igenom de fyra viktigaste delarna och hur de kan förbättra livskvaliteten för personer med schizofreni.
Antipsykotiska läkemedel, exempelvis kvetiapin (Seroquel) och ziprasidon (Geodon), används för att lindra symtomen vid schizofreni. Läkemedlen eliminerar dock inte de bakomliggande orsakerna till sjukdomen. Genom olika icke-medicinska insatser går rehabiliteringen djupare och tar itu med själva grundproblemet.
Med hjälp av yrkesvägledning lär sig patienterna bygga upp en stabil självidentitet och hitta meningsfulla och realistiska roller i sin omgivning. Detta hjälper dem att utveckla den mognad som krävs för att fatta kloka beslut kring karriär och vardagsliv.
Rehabiliteringen omfattar bland annat:
När patienten har genomfört rehabiliteringsprogrammet är hen bättre rustad att klara livet utanför vårdinstitutionens skyddade miljö.
Psykoterapi ger bäst effekt när den kombineras med medicinsk behandling för att lindra psykotiska symtom. Behandlingen sker i en trygg och kontrollerad miljö där endast patienten och en psykiatrisk specialist är närvarande.
Genom att öppna sig om sina innersta tankar och känslor inför en empatisk professionell börjar patienten förstå sitt tillstånd och lära sig hantera det. Med hjälp av kognitiv beteendeterapi (KBT) tränas patienten i att skilja fantasi från verklighet samt att identifiera och förändra förvrängda tankemönster. Målet är att ersätta negativa tankar och beteenden med mer positiva och konstruktiva.
Enligt New York State Office of Mental Health lever uppskattningsvis en fjärdedel till en tredjedel av alla vuxna med psykisk ohälsa tillsammans med sina anhöriga. När en patient med schizofreni skrivs ut från en vårdinrättning och övergår till familjens omsorg är det avgörande att familjemedlemmarna vet hur de ska hantera övergången.
Anhöriga bör lära sig så mycket som möjligt om sjukdomen och söka metoder för att minska risken för återfall. Det finns både öppenvårdstjänster och särskilda stödprogram för familjer att ta del av. Samtliga program och verksamheter som riktar sig till personer med schizofreni erbjuder utbildningsinsatser för anhöriga – använd dem aktivt.
Självhjälpsgrupper ger både patienten och dennes familj möjligheten att komma i kontakt med andra som befinner sig i en liknande situation. Grupperna kan samla familjer, erbjuda gemenskap och fungera som förespråkare för forskning samt för sjukhus- och samhällsbaserade behandlingstjänster.
På nätet finns flera värdefulla resurser, bland andra Hearing Voices Network och Schizophrenia.com, där man kan hitta ett stort utbud av självhjälpsmöjligheter, diskussionsforum och stödmaterial. Att delta i en självhjälpsgrupp kan göra stor skillnad – både för den drabbade och för hela familjen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online