Schizofrenins historia – från forntida demonlära till modern psykiatri

Schizofreni är en av historiens mest missförstådda psykiska sjukdomar. Personer med schizofreni har ofta felaktigt stämplats som "galna", vilket delvis beror på att symtomen kan utvecklas till ett akut psykotiskt tillstånd. Genom århundradena har psykologer och psykiatriker världen över studerat sjukdomen i syfte att nå en djupare förståelse för dess orsaker och förlopp.

Om schizofreni

Schizofreni drabbar människor oavsett ålder, kön eller etnisk tillhörighet och har funnits i tusentals år. Sjukdomen debuterar oftast under sena tonåren eller i tidig vuxenålder. Eftersom varje människa är unik varierar både symtomen och sjukdomsförloppet från person till person.

Vanliga symtom

En person med schizofreni uppvisar typiskt sett flera av följande symtom:

• Hallucinationer – patienten hör, ser, känner, smakar eller luktar saker som inte finns i verkligheten.
• Vanföreställningar – exempelvis paranoia och övertygelser som saknar verklighetsgrund.
• Märkligt beteende – handlingar som avviker markant från det normala eller framstår som bisarra.
• Osammanhängande tal – språket blir förvrängt och svårt för omgivningen att förstå.

Tidiga teorier om orsakerna

Förr i tiden ansågs psykiska störningar bero på att onda andar tagit besittning av kroppen. Olika exorcismmetoder användes för att "skaka loss" demonen ur den drabbade. En metod var att utsätta personen för musik, medan en betydligt farligare metod gick ut på att borra hål i skallbenet – så kallad trepanation – i hopp om att demonerna skulle kunna fly ut genom hålen.

Begreppets ursprung

År 1911 myntade den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler begreppet "schizofreni", härlett från grekiskans schizo (att klyva) och phrene (sinne). Bleuler valde termen för att symbolisera det splittrade tänkandet som kännetecknar personer med sjukdomen.

Klassificering av sjukdomen

Den tyske läkaren Emil Kraepelin var en av de första att systematiskt kategorisera psykiska störningar. Han använde benämningen "dementia praecox" för att klassificera personer med schizofreniliknande symtom. Idag uppdateras klassificeringssystemen ständigt i takt med att forskare och specialister söker efter fler orsaksfaktorer bakom sjukdomen. I USA är Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) det mest använda diagnostiska klassificeringssystemet.

Pionjärernas gemensamma arbete

Både Bleuler och Kraepelin klassificerade schizofreni utifrån symtom och sjukdomsstadier. Kraepelin föreslog kategorierna desorganiserad, paranoid och kataton, medan Bleuler bidrog med residual och odifferentierad. Sammantaget bildade dessa fem kategorier grunden i DSM-III. Senare forskning visade dock att deras klassificeringar inte var tillräckligt tillförlitliga för att förutsäga sjukdomsförloppet. Därför arbetar forskare idag med alternativa modeller, bland annat indelningen i "positiva" och "negativa" symtom, där patientens beteende analyseras i båda tillstånden.

Behandling och stöd

Att diagnostisera schizofreni kan vara komplicerat, och samma gäller att hitta rätt medicinering. Ju bättre psykiatern känner till sjukdomens toppar och dalar, desto större är möjligheten att förskriva en effektiv behandling. Stödgrupper spelar också en avgörande roll för många drabbade och deras anhöriga. I USA är organisationen NAMI (National Alliance on Mental Illness), som stöds av staten, en bra utgångspunkt för den som söker hjälp och gemenskap.