Traumapatienter som kommer till en akutmottagning hör till de allra svårsast skadade. Det kan röra sig om allt från trafikolyckor och hjärtstopp till skottskador och knivhugg. Dessa patienter kräver betydligt mer specialiserad vård än vanliga besökare på akuten, och därför är traumaspecialister och annan akutpersonal noggrant utbildade i traumapolitik och rutinprocedurer. Kunskapen och förberedelsen är avgörande för att kunna rädda liv under den kritiska första timmen efter skadan – ofta kallad den gyllene timmen.
Akutpersonalens första uppgift är att omedelbart identifiera patienten, bedöma vilken behandling som behövs och fatta beslut om vården kan ges på den egna sjukhuset eller om patienten måste överföras till en annan intensivvårdsenhet. Om en överflyttning krävs måste den ske så snart som möjligt för att ge patienten bästa möjliga chans till återhämtning.
Samtidigt fastställs patientens traumatrappnivå, vilket styr de närmaste åtgärderna. Traumavården delas in i tre nivåer: nivå I, nivå II och nivå III, där nivå I representerar den mest omfattande och avancerade vården.
Det initiala akutteamet arbetar med att stabilisera patienten enligt anvisningar från akutläkaren. Läkaren kontaktar sedan det mottagande sjukhuset, informerar om patientens tillstånd, ger löpande statusuppdateringar och bekräftar att mottagande sjukhus har resurser och kompetens att hantera patientens behov.
Om traumapatienten inte åtföljs av en närstående och inte själv kan tala, lämnar ambulanspersonalen (sjukvårdaren) nödvändig information om patienten. Registreringen kräver uppgifter om namn, ålder, typ av skada, aktuellt tillstånd samt eventuell bakomliggande medicinsk historia.
Traumarutinerna på akutmottagningen omfattar även tydliga riktlinjer för hur personalen ska kontakta anhöriga till ett traumaoffer. Eftersom händelsen ofta inträffar plötsligt och anhörigas reaktioner kan vara starka, måste kommunikationen präglas av stor känslighet och omsorg.
Avdelningens koordinerande sjuksköterska (charge nurse) får underrätta traumapatientens anhöriga utan att först inhämta ledande läkares samtycke. Detta är det enda tillfället då sjuksköterskan inte behöver läkarens godkännande innan anhöriga kontaktas.
Kommunikationen ska vara tydlig, detaljerad och vid behov upprepas för att säkerställa att informationen går fram korrekt. Sjuksköterskan ber därför de anhöriga upprepa vad som sagts, för att kontrollera att de fullt ut förstått den information som förmedlats.
En traumapatient skrivs aldrig ut innan tillståndet har genomgått en grundlig utvärdering. Faktorer som följs upp inkluderar patientens fysiska förmåga och styrka, kognitiva funktioner, rörlighet samt kroppsliga funktioner.
Innan utskrivningen måste patienten duschas och tvättas ordentligt för att avlägsna smuts, blod och annat material från skadeplatsen. Samtliga sår och skador kontrolleras och undersöks noggrant på utskrivningsdagen. Patienten ska även ha haft avföring, vilket indikerar att mag-tarmfunktionen börjat fungera normalt igen.
Innan patienten lämnar sjukhuset gör traumakirurgen ett avslutande besök för att gå igenom fortsatt behandling, medicinering och hemvård. På så sätt säkerställs en trygg övergång från sjukvårdens intensiva skede till återhämtningen hemma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online