Trombocyter, även kallade blodplättar, är små cellfragment med oregelbunden form som bildas från megakaryocyter – stamceller i benmärgen. En trombocyts genomsnittliga livslängd är 8–12 dagar. Trombocyterna spelar en avgörande roll i blodets koagulering och utgör dessutom en naturlig källa till tillväxtfaktorer. De cirkulerar i däggdjurens blod och deltar i hemostasen, den process som leder till att blodproppar bildas. Hos en frisk vuxen ligger det normala trombocytvärdet mellan 150 000 och 450 000 K/µl.
Trombocyttransfusion övervägs normalt när patientens trombocytvärde understiger 30 000 K/µl, eller under 100 000 K/µl inför ett kirurgiskt ingrepp. Vid massiv blödning kan transfusion dock ges oavsett trombocytvärde, eftersom syftet då är att hjälpa till att stoppa blödningen.
Trombocyter kan hämtas från en enda donator eller från flera olika donatorer. Vid donation från en enskild donator (aferees) samlas hela volymen i en påse. Donationer från flera donatorer benämns slumpvisa ("random") trombocyter och poolas vanligen samman i en gemensam påse innan de ges till patienten. Ett antikoagulerande medel tillsätts alltid för att förhindra att blodet koagulerar i påsen.
Närhelst det är möjligt bör trombocyterna vara ABO-identiska med mottagaren, det vill säga ha exakt samma blodgrupp som patienten. Rh-negativa mottagare bör i första hand få Rh-negativa trombocyter – särskilt kvinnor i fertil ålder. Om Rh-positiva trombocyter ändå måste ges till dessa kvinnor bör behandling med RhoGam (Rh-immunglobulin) övervägas. I akuta situationer kan trombocyter med annan blodgrupp ges om inget annat finns tillgängligt, men detta förkortar trombocyternas överlevnad i cirkulationen.
En typisk vuxen patient får en påse trombocyter per tillfälle. Påsen kan innehålla trombocyter från en enda donator eller från fyra till tio olika individer – i det senare fallet talar man om poolade slumpvisa trombocyter. Transfusionen ges för att höja låga trombocytvärden eller för att behandla aktiv blödning, och kan upprepas för att bibehålla önskad målnivå.
Mottagarens trombocytvärde bör kontrolleras mellan tio minuter och tre timmar efter transfusionen för att bedöma om behandlingen varit framgångsrik. Hos vuxna förväntas trombocytvärdet stiga med cirka 10 000 per given påse, medan barn ofta uppvisar en större ökning än så. Effekten av transfusionen kan försämras av feber, sepsis, förstorad mjälte, kraftig blödning samt vissa läkemedel, exempelvis amfotericin B. I sådana fall kan trombocytvärdet ibland inte stiga alls trots transfusion.
Vid autoimmuna trombocytssjukdomar, exempelvis immun trombocytopen purpura (ITP), bör trombocyttransfusion i regel undvikas, eftersom patientens egna antikroppar snabbt bryter ner de transfunderade trombocyterna. Dessa patienter bör endast få trombocyter vid livshotande blödning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online