Florence Nightingale, som ofta kallas den moderna omvårdnadens grundare, var en av de allra första förespråkarna för evidensbaserad praktik. Under Krimkriget på 1850-talet samlade hon systematiskt in och analyserade data om soldaternas hälsa. Hennes analyser visade tydligt att bristfälliga hygieniska förhållanden låg bakom den höga dödligheten. Genom sitt arbete demonstrerade Nightingale att miljön är avgörande för både fysiskt och psykiskt välbefinnande – och lade därmed grunden för omvårdnadsforskning som en disciplinerad kunskapsform.
Den formella forskningsutbildningen tog sin början vid Columbia Universitys Teachers College, som år 1923 erbjöd det första doktorandprogrammet för sjuksköterskor. Yale University följde efter år 1929 med den första masterutbildningen inom området. Under 1950- och 1960-talen integrerades forskningskunskap alltmer på kandidatnivå, samtidigt som program på magisternivå började genomföra systematiska studier. Mot slutet av 1960-talet och under 1970-talet växte även omvårdnadsteoretiska modeller och konceptuella ramverk fram, vilka kom att styra efterföljande forskningsinsatser.
Vetenskapliga tidskrifter blev snart det viktigaste verktyget för att sprida forskningsresultat. År 1936 blev Sigma Theta Tau International den första organisationen i USA att finansiera omvårdnadsforskning, vilket främjade både genomförandet och kommunikationen av studier. När tidskriften Nursing Research lanserades år 1952 fick professionen en dedikerad plattform för vetenskapligt publicerande – något som bidrog till ett stadigt växande kunskapsunderlag.
National Center for Nursing Research, numera känt som National Institute of Nursing Research, grundades år 1985 och utgör sedan dess en hörnsten för klinisk och grundläggande forskning, utbildning samt finansiering inom området. Dess fokus på hälsofrämjande arbete, förebyggande av sjukdom, livskvalitet, hälsoklyftor och vård i livets slutskede har avsevärt stärkt omvårdnadsforskningens inverkan på folkhälsan.
År 1998 införlivade American Nurses Association (ANA) forskning i sina yrkesstandarder. Det innebar att sjuksköterskor förväntades tillämpa forskningsresultat i det dagliga vårdarbetet samt aktivt delta i forskningsverksamhet. Denna revidering förstärkte den viktiga kopplingen mellan evidens och praktik och uppmuntrade sjuksköterskor att kontinuerligt innovera och förbättra våra patientnära metoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online