Radiografi inom medicinen innebär att en röntgenstråle – ofta kallad synkrotronstråle – riktas mot patienten. Strålen passerar genom kroppen och vidare till en bildplatt-detektor. Detektorn omvandlar strålen till en läsbar, svartvit tvådimensionell röntgenbild som läkarna använder för att upptäcka interna skador, avvikelser eller möjliga tecken på cancertumörer.
Vid diffraktionsförbättrad avbildning används samma grundprocess för att skapa röntgenbilden, men strålen träffar först en optisk anordning med dubbelmonokromator. När strålen därefter passerar genom kroppen uppstår en diffraktion (spridning) av ljuset, som fångas upp av bildgivaren. Resultatet blir en MR-liknande bild – och dessutom med betydligt mindre strålning. För att minska diffraktionsspridningen placeras en analyskristall mellan kroppen och bildgivaren, vilket ger en bättre upplösning.
Förbered patienten för den diffraktionsförbättrade avbildningen. Se till att dubbelmonokromatorn är placerad mellan patienten och strålen innan undersökningen påbörjas.
Montera analyskristallen på en axel och en tangentarm som styrs via en stegmotordriven translationsplattform. Placera därefter analyskristallen mellan patienten och bildplatt-detektorn.
Minska diffraktionen genom att finjustera den stegmotordrivna translationsplattformen. När plattformen trycker mot tangentarmen ändras silikonanalyskristallens position. Justera sedan bildplatt-detektorns vertikala läge tills spridningsintensiteten försvinner helt – detta förbättrar bildkontrasten avsevärt och ger en tydligare röntgenbild.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online