Så definierar Morse-skalan patienters fallrisk

Personal inom vården – på sjukhus, i äldreboenden och andra vårdinrättningar med heldygnsvård – använder Morse fallskala (MFS) för att uppskatta hur stor risken är att en patient ska falla, så att förebyggande åtgärder kan sättas in i tid. Skalan består av sex variabler som är enkla att poängsätta.

Bedömningen görs vid flera olika tillfällen: när patienten tas emot på enheten, dagligen under förmiddagsskiftet, när patientens tillstånd förändras, när mediciner som kan öka fallrisken ordineras, i samband med förflyttningar samt efter ett eventuellt fall.

Skalans sex variabler

1. Tidigare fall

Ta reda på patientens fallhistorik, den första variabeln i Morse fallskala. Patienter som haltar efter en nyligen genomgången fallolycka, som faller i samband med intagningen eller som faller för första gången får 25 poäng. Patienter som inte har fallit får 0 poäng.

2. Sekundär diagnos

Kontrollera patientens diagnoser. Patienter med fler än en diagnos i journalen får 15 poäng, medan patienter med endast en medicinsk diagnos får 0 poäng.

3. Hjälpmedel för förflyttning

Patienter som använder kryckor, käpp eller rullator får 15 poäng, och patienter som stödjer sig mot möbler för att kunna röra sig får 30 poäng. Patienter som inte behöver gånghjälpmedel, som förflyttas i rullstol eller aldrig lämnar sängen, får 0 poäng.

4. Intravenös behandling

Notera om patienten har dropp (IV). Patienter med intravenös behandling får 20 poäng, medan patienter utan dropp får 0 poäng.

5. Gangbild

Bedöm om patientens gangbild är normal, svag eller nedsatt:

• Normal gangbild (0 poäng): Patienten går med korrekt hållning och utan tvekan.
• Svag gangbild (10 poäng): Patienten går framåtböjd men kan lyfta huvudet utan att tappa balansen.
• Nedsatt gangbild (20 poäng): Patienten går med huvudet böjt och har nedsatt balans som kräver användning av gånghjälpmedel.

6. Mental status

Fråga patienten om hen behöver hjälp med att gå. Patienter som anger att de inte behöver hjälp och som går utan svårigheter får 0 poäng. Patienter som säger att de inte behöver hjälp men som ändå har svårt att gå får 15 poäng – detta tyder på en bristande självuppskattning som i sig ökar fallrisken.

Så tolkas resultatet – fallrisknivåer

Använd tabellen för fallrisknivå för att granska den totala MFS-poängen och avgöra om patienten har låg, medelhög eller hög risk att falla – samt vilka åtgärder som bör vidtas.

• Ingen eller låg risk (0–24 poäng): Ge patienten grundläggande omvårdnad.
• Medelhög risk (25–44 poäng): Tillämpa standardiserade fallförebyggande åtgärder.
• Hög risk (51 poäng eller mer): Tillämpa utökade fallförebyggande åtgärder för högriskpatienter.