Farmakognosi utgör grunden för de moderna vetenskaperna inom läkemedelsupptäckt och farmakologi. Ämnet handlar om hur läkemedel härrör från naturprodukter. Ordet betyder bokstavligen "kunskap om läkemedel" (grekiska: pharmakon = läkemedel, gnosis = kunskap).
Även om farmakognosi ofta förknippas med schamaners, trollkarlars och medicinmäns arbete, är den fortfarande en viktig del av dagens strävan att finna nya och bättre läkemedel för medicinskt bruk.
Människans användning av naturprodukter – växter, svampar och till och med djur – för medicinska ändamål är äldre än den skrivna historien. Innan den vetenskapliga metoden och den organiserade medicinen utvecklades var naturprodukter det enda tillgängliga sättet att behandla sjukdomar. Nyttan hos vissa växter och andra material upptäcktes genom prövning och misstag, och kunskapen fördes vidare från generation till generation.
De välkända grekiska och romerska filosoferna bidrog till denna kunskap, liksom de anonyma författarna bakom babyloniska och egyptiska texter. Termen "farmakognosi" myntades först av C.A. Seydler i dennes avhandling år 1815. En aktuell definition är: den tillämpade vetenskap som berör de biologiska, biokemiska och ekonomiska aspekterna av naturliga läkemedel och deras beståndsdelar.
Farmakognosi omfattar inte enbart studiet av naturmaterial som källa till läkemedel, utan även deras isolerade kemiska komponenter samt de föreningar som senare helt syntetiseras i laboratorium.
Arbetet med att upptäcka nya läkemedel börjar med urvalet av material som ska screenas för medicinska egenskaper. Naturprodukter är fortfarande viktiga källor till testmaterial. Trots att en enorm mängd substanser redan testats återstår många fler. Dessutom kan ett prov beredas och extraheras på så många olika sätt att antalet möjliga val och kombinationer är nästintill oändligt.
Hittar man intressanta föreningar i en viss växt blir besläktade arter, eller växter från samma geografiska område, goda kandidater för fortsatt screening. Lovande föreningar som identifieras i tidiga tester kan modifieras kemiskt på otaliga sätt för att undersöka om aktiviteten kan förbättras eller biverkningarna minska. Idag använder läkemedelsbolag högeffektiva screensystem som kan testa miljontals material på bara några dagar.
Växter är den äldsta källan till naturliga läkemedel. De är stora organismer som är lätta att hitta jämfört med svampar och bakterier. Tidiga experiment grundades ibland på växtens utseende; exempelvis prövades en växtdel som liknade en lever för att behandla leversjukdom.
Med tiden växte fram en sammanhängande kunskap om växter med gynnsam effekt vid sårbehandling, sjukdomar eller som stimulantia. Vissa växter, bland annat inom familjen Apocynaceae (oleanderväxter), har hallucinogena egenskaper.
Några välkända växtbaserade läkemedel är efedrin, koffein, morfin och kamfer. Dessa ämnen har effekt även i sin naturliga eller råa form – som te, omslag eller tinkturer – men deras verkan ökar kraftigt när de rena aktiva ämnena isoleras eller framställs syntetiskt.
Svampar kommer närmast efter växterna när det gäller nyttofunktion som medicin. Genom prövning och misstag sorterades de större svamparna så småningom in i ätliga och giftiga arter. Andra har psykoaktiva egenskaper och har använts i ritualer och spirituella sammanhang, men också medicinskt.
Inom en sydamerikansk kultur pressar medicinmän ut vätska från en viss svamp och droppar den i öronen mot öronvärk, och vetenskapliga studier har bekräftat metodens effektivitet. Kinesiska örthandböcker innehåller många exempel på svampar som läkeorganismer, vilket har lett till intensiv forskning kring att isolera läkemedelskandidater från dem.
Mögel producerar många antibakteriella ämnen, varav ett – penicillin – upptäcktes helt av misstag av Alexander Fleming.
Djur är ytterligare en källa till användbara naturliga läkemedelsprodukter. Ett känt exempel är giftet från vissa grodors hud, som visat potential som smärtstillande och muskelavslappnande medel. Hovar, hud, horn och ben från djur har länge ingått i den traditionella kinesiska medicinen.
Djurprodukter är sämre studerade än växtprodukter. Medicinska egenskaper har tillskrivits många djur, däribland noshörningar och tigrar. Eftersom dessa arter är utrotningshotade är deras moderna användning problematisk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online