Checklista för central venkateter: Protokoll för säker kontroll

Intravenösa läkemedel används för att behandla tillstånd som infektioner, smärta och hjärtproblem. En läkare, sjuksköterska eller ambulanssjukvårdare kan lägga en intravenös slang i en ven på patientens arm eller hand – så kallad perifer ven. När det inte går att etablera en IV-linje i en perifer ven övervägs istället insättning av en central venkateter.

En central linje är en IV-förbindelse som placeras i ett av kroppens större blodkärl. Vanligtvis placerar läkaren katetern i halsvenen (vena jugularis) på halsen eller nyckelbensvenen (vena subclavia) vid bröstet. En checklista för central venkateter säkerställer korrekt placering och hjälper till att upptäcka eventuella komplikationer.

Säkerställ korrekt placering

Efter insättningen kontrollerar läkaren att den centrala katetern ligger rätt. Detta görs genom att aspirera från varje lumen (kanal) på katetern för att bekräfta dess läge i venen. Därefter tas en röntgenbild av området där katetern satts in för att verifiera att placeringen är korrekt och att inga komplikationer, exempelvis pneumothorax (lungkollaps), har uppstått i samband med insättningen.

Kontrollera tillgänglighet

Vårdpersonalen kontrollerar att katetern är lättillgänglig och fungerar korrekt innan den tas i bruk. Eventuella stopp upptäcks genom spolning med koksaltlösning. Motstånd vid spolningen kan bero på en veck i slangen som orsakats av patientens position, till exempel om patienten ligger på linjen. Om motstånd uppstår ändrar vårdpersonalen patientens läge och kontrollerar igen att katetern fortfarande ligger på rätt plats. Katetrarna är redo att användas om inga problem finns.

Kontrollera tecken på infektion

Därefter letar vårdpersonalen efter tecken på infektion, vilket inkluderar feber, ömhet vid insticksstället samt rodnad och svullnad runt den centrala katetern. En fysisk undersökning, där man granskar och palperar området runt insticksstället, hjälper till att identifiera infektionstecken. Blodprover kan också påvisa förekomsten av infektion. Om en infektion konstateras kontaktar sjukvårdspersonalen omedelbart patientens läkare.