Blodet transporterar syre till alla kroppens celler för att ge dem energi. Syremättnaden kan teoretiskt nå upp till 100 procent och mäts ofta i akuta situationer samt under sjukhusvistelser för att upptäcka underliggande sjukdomar. Vid syrebrist kan en syrgascannula eller intubation hjälpa till att återställa syrenivåerna i kroppen.
Att använda en pulsoximeter på fingret är ett snabbt och vanligt sätt att mäta syremättnaden. Artärblodgas är däremot en invasiv och mer tidskrävande metod, men ger ett mer exakt resultat.
Det du behöver
- Pulsoximeter
- Analysator för artärblodgas
- Kanyl och provtagningsrör
Så här gör du
Metod 1: Artärblodgas
- Hitta arteria radialis. Pulsådern finns på tumsidan av handleden. Om en central kateter (en kateter som kopplar till ett större område av cirkulationssystemet) redan har lagts in kan provet även tas därifrån.
- Gör Allens test. Testet används som säkerhetsåtgärd för att öka blodflödet till arteria radialis och säkerställa att cirkulationen i handen fungerar. Bedöva sedan området kring handleden och för in en kanyl i artären för att fylla provbehållaren. Lägg ett förband över stickstället och kassera kanylen på rätt sätt.
- Analysera provet. Skicka provet till ett externt laboratorium eller analysera det direkt med en blodgasanalysator. Flera automatiska blodgasanalysatorer levererar svar mycket snabbt. Enligt US National Library of Medicine anses ett värde på 94 procent syre eller högre vara normalt.
Metod 2: Pulsoximeter
- Använd en pulsoximeter. Apparaten placeras på patientens fingertopp och mäter både puls och syrehalt. Den kan även användas på örat eller på foten hos spädbarn. Oximetern fungerar genom att mäta ljusabsorptionen i vävnaden mellan sensorerna – ju mer ljus som absorberas, desto högre är syremättnaden.
- Placera oximetern. Sätt fast sensorn på pekfingeren, antingen med klämman eller med tejp. Vänta några sekunder och läs av den digitala displayen.
- Tolka resultatet. Kontrollera att värdet ligger på 94 procent eller högre, vilket räknas som normalt. Patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) kan dock ha lägre basvärden.
