I Storbritannien finns över 33 500 allmänläkare, så kallade GP:s (General Practitioners). De utgör den största personalgruppen inom National Health Service (NHS) och erbjuder patienter kostnadsfri vård på sina lokala mottagningar. Följaktligen sker hela 90 procent av alla kontakter inom NHS inom primärvården. Eftersom allmänläkare har fasta mottagningstider arbetar de oftast kortare veckor än många andra medicinska yrkesutövare. Vägen dit är dock lång – att bli allmänläkare kräver många års utbildning.
Under 1800-talet syftade begreppet "general practitioner" på det växande antalet apotekare som avlade examen för att bli medlemmar i Royal College of Surgeons of England. År 1911 gav National Insurance Act alla arbetande män tillgång till gratis sjukvård, vilket institutionaliserade principen om att patienter remitteras från en allmänläkare till en specialist.
Det tar nio år att utbilda sig till allmänläkare i Storbritannien. Utbildningen består av en femårig medicinsk universitetsutbildning följt av tolv månader som Pre-Registration House Officer (PRHO), vilket innebär antingen två sexmånaders- eller tre fyramånaders handledade tjänster. Efter detta kan läkarna registrera sig hos General Medical Council, vilket ger dem rätt att praktisera i landet.
För att sedan bli allmänläkare krävs ytterligare tre års yrkesutbildning: två år på sjukhus som Senior House Officer samt ett år som GP registrar vid en godkänd allmänmedicinsk mottagning. Därefter är läkarna behöriga att genomföra en utvärdering som kallas Summative Assessment. Den omfattar ett kunskapstest, en bedömning av konsultationsförmåga samt ett betyg från handledaren. Klarar de provet får de arbeta som fullt kvalificerade allmänläkare.
Enligt Royal College of General Practitioners är allmänläkare "sjukvårdens frontlinje", med ansvar för prevention, klinisk diagnos och behandling av sjukdomstillstånd. De är normalt patientens första kontaktpunkt inom vården och erbjuder både en första diagnos och löpande vård vid vanliga sjukdomar.
I sitt diagnostiska arbete beaktar allmänläkare sociala, emotionella och fysiska faktorer. Om ett fall kräver specialistkunskap remitteras patienten vidare till sjukhusklinik för ytterligare undersökningar och bedömningar.
I vardagen bemöter allmänläkare patienternas hälsoproblem genom att ta en medicinsk anamnes, ställa diagnos samt behandla eller remittera patienten vid behov. De samarbetar också med annan vårdpersonal för att främja hälsoinformation och förebyggande vård.
För att lyckas i yrket behöver allmänläkare dessutom uppfylla statliga mål för specifika behandlingsområden, exempelvis vaccinationer, samt hålla kontakt med läkemedelsföretagets representanter för att följa utvecklingen av nya produkter.
Allmänläkarens roll håller på att breddas i takt med att gruppen allmänläkare med specialintresse (GPwSI) växer. Dessa läkare fortbildar sig inom ett valt område för att bygga upp ytterligare expertis, vilket gör att de kan undersöka och behandla patienter som tidigare hade remitterats till specialiserad sjukvård. Detta bidrar till kortare väntetider och en mer effektiv primärvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online