Diskdiffusionstestet är en enkel och kostnadseffektiv analysmetod som ofta används inom kliniska laboratorier för att avgöra hur känsliga mikroorganismer är för specifika antibiotika. Testresultaten hjälper läkare att välja rätt läkemedel och därigenom behandla infektionssjukdomar effektivt.
Diskdiffusionstestet är också känt som Kirby-Bauer-testet, uppkallat efter de forskare som utvecklade metoden.
Ett prov med den aktuella mikroorganismen stryks jämnt ut över ett näringsmedium, så kallad Mueller-Hinton-agar, som hällts i en petriskål. Därefter placeras små skivor innehållande bestämda mängder olika antibiotika ovanpå plattan. När plattorna fått torka i cirka fem minuter inkuberas de under natten.
När organismerna växer i agarn kan cirkulära områden, så kallade "hämningszoner", börja synas runt vissa av skivorna. Detta sker när koncentrationen av antibiotikan är tillräckligt hög för att hindra organismens tillväxt.
Baserat på storleken på hämningszonen runt varje skiva klassificeras organismen som känslig, intermediet eller resistent mot det aktuella antibiotikumet.
För att resultaten ska vara tillförlitliga måste flera faktorer kontrolleras noggrant, bland annat mängden agar och organism som används, vilken antibiotika som appliceras på varje skiva samt temperaturen under inkuberingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online