Så tolkar du ett 12-avlednings-EKG – steg för steg

Ett elektrokardiogram, ofta förkortat EKG eller ECG, är ett viktigt verktyg vid diagnos och utvärdering av hjärtats aktivitet. Ett 12-avlednings-EKG registrerar hjärtats elektriska aktivitet från tolv olika synvinklar, vilket gör det särskilt effektivt för att upptäcka och diagnostisera hjärttillstånd. För att kunna tolka ett EKG korrekt krävs minst grundläggande kunskap om hjärtats anatomi och funktion.

Det här behöver du

• EKG-apparat
• Alkoholtorkar
• Bröstelektroder (prekordiella avledningar)

Så går du tillväga

1. Rengör huden och placera elektroderna

Rengör de hudområden där elektroderna ska placeras med alkoholtorkar. Börja gärna med extremitetsavledningarna: den röda elektroden fästs på höger handled, den gula på vänster handled, den gröna på vänster ben och den svarta på höger ben. Placera därefter bröstavledningarna enligt följande:

• V1 – 4:e interkostalrummet vid höger sternalkant
• V2 – 4:e interkostalrummet vid vänster sternalkant
• V3 – mellan V2 och V4
• V4 – 5:e interkostalrummet mitt på bröstet (medioklavikulärt)
• V5 – främre axillarlinjen på samma nivå som V4
• V6 – midaxillarlinjen i samma plan som V4 och V5

2. Starta EKG-registreringen

Slå på apparaten och radera tidigare inspelade EKG:er om sådana finns lagrade. Påbörja sedan en ny registrering.

3. Förstå grunderna i tolkningen

EKG-apparaten fångar upp hjärtats elektriska aktivitet via de fyra extremitetselektroderna och de sex bröstelektroderna. Några grundläggande punkter att ha i åtanke:

• V1 och V2 ger information om höger hjärthalva.
• V3 och V4 ger information om skiljeväggen mellan kamrarna (septum interventriculare).
• V5 och V6 ger information om vänster sida av hjärtat.
• P-vågen representerar förmaksystole (förmakens kontraktion).
• QRS-komplexet representerar kammar systole (kamrarnas kontraktion).
• T-vågen representerar kammar diastole (kamrarnas vila).
• Papiret löper i hastigheten 25 mm/s, vilket innebär att EKG-kurvan täcker 5 stora rutor per sekund.

4. Bedöm hjärtfrekvensen

Granska EKG-remsan för elektrisk aktivitet genom vågformerna. Bestäm hjärtfrekvensen genom att räkna antalet stora rutor mellan två QRS-komplex och dividera 300 med detta antal. Normal frekvens ligger mellan 60 och 100 slag per minut.

5. Analysera förmaks- och kammareaktivitet

Kontrollera förmaksaktiviteten genom att studera P-vågorna. Undersök även kamrarnas aktivitet. En normal rytm har regelbundna, jämnt fördelade QRS-komplex. Kontrollera också om QRS-komplexen är onormalt breda eller förlängda, vilket kan tyda på ledningsstörningar.

6. Ställ din diagnos

Här är några vanliga avvikande fynd och vad de kan indikera:

• Hyperkalemi – höga, spetsiga T-vågor
• Ostabil angina – ST-sänkning
• Iskemiska förändringar – negativa (inverterade) T-vågor
• Akut hjärtinfarkt – ST-höjning på 2 mm eller mer
• Förmaksflimmer (atriellt fladder) – sågtandsliknande P-vågor
• Förmaksflimmer (fibrillering) – kaotisk rytm från flera förmakspunkter utan tydliga P-vågor
• Kammarflimmer – avsaknad av P-vågor och oregelbunden frekvens
• Kammartakykardi – frekvens över 100 slag per minut med breda QRS-komplex

Genom att följa dessa steg systematiskt kan du tolka ett 12-avlednings-EKG på ett strukturerat sätt. Kom ihåg att alltid tolka fynden i kliniskt sammanhang och söka expertbedömning vid osäkerhet.