Tidigare var familjeläkaren eller allmänpraktikern det självklara valet när man behövde medicinsk vård och behandling. Numera söker sig dock allt fler människor till kiropraktorer för en rad olika hälsobesvär. Både traditionella läkare och kiropraktorer är legitimerade och utbildade vårdpersonal, men det finns flera viktiga skillnader mellan de två yrkesgrupperna. Här går vi igenom vad som skiljer dem åt när det gäller arbetsområde, behörigheter, utbildning och praktisk erfarenhet.
Kiropraktorer fokuserar på tillstånd som berör eller orsakas av rörelseapparaten, alltså muskler, skelett, leder och framför allt ryggraden. Vanliga besvär de behandlar är ryggont, nackspärr, ischias, huvudvärk och ledsmärtor.
Traditionella läkare har däremot ett mycket bredare uppdrag och behandlar medicinska tillstånd i alla delar av kroppen – från infektioner och hjärt-kärlsjukdomar till diabetes och psykisk ohälsa.
Till skillnad från läkare har kiropraktorer inte rätt att skriva ut receptbelagda läkemedel eller utföra större kirurgiska ingrepp. Istället bygger kiropraktisk behandling på manuella tekniker, exempelvis manipulationer av ryggraden, kompletterat med metoder som ljusbehandling, ultraljud och värmebehandling.
Läkare kan däremot ordinera mediciner, utföra operationer, remittera till specialistvård och beställa avancerade undersökningar som blodprover och bildgivande diagnostik.
Vägen till läkaryrket är lång. Blivande läkare måste först avlägga en kandidatexamen inom ett relevant ämne, som biologi eller kemi, innan de påbörjar fyra år vid medicinsk högskola. Totalt innebär detta åtta års eftergymnasial utbildning innan legitimationen kan erhållas.
Kiropraktorer kan ofta påbörja sin professionella utbildning efter två års universitetsstudier, följt av fyra års kiropraktorprogram. Det innebär att en kiropraktor i vissa fall har genomfört sex års utbildning – något kortare än en läkares utbildningsväg.
Efter examen från medicinsk högskola arbetar läkare i tre till åtta år som tjänstgörande läkare under handledning, bland annat inom ramen för AT- och ST-tjänstgöring, för att bygga upp praktisk erfarenhet innan de får praktisera medicin helt självständigt.
För kiropraktorer finns inget motsvarande krav på handledningstjänstgöring efter avlagd examen. Däremot omfattas kiropraktorer i Sverige av legitimation och tillsyn via Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), precis som annan vårdpersonal.
I många fall behöver du faktiskt inte välja. Läkare och kiropraktorer samarbetar allt oftare och kan komplettera varandras kompetenser. En vanlig modell är att du först söker vård hos en läkare för att få en diagnos, och därefter remitteras vidare till en kiropraktor för rehabilitering av rygg- eller nackbesvär. Om dina symtom är tydligt kopplade till rörelseapparaten kan en kiropraktor vara ett bra första val, medan mer komplexa eller oklara besvär bör utredas av en läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online