Etik och lagstiftning inom medicinska karriärer

Många yrken har en etisk kod som vägleder enskilda utövares agerande. Inom det medicinska yrket är dessa etiska principer särskilt viktiga, eftersom medicinsk personal bär ansvaret för sina patienters hälsa och återhämtning. Nedan får du en översikt över de medicinska etiska principerna och vilken roll de spelar inom vården.

Historia

De första etikkoderna för medicinska utövare fastställdes av American Medical Association (AMA) år 1847 – samma år som föreningen grundades. AMA var den första nationella professionella medicinska föreningen i världen, vilket gjorde organisationen till en pionjär inom medicinsk etik.

Betydelse

Enligt AMA:s webbplats syftar de etiska principer som tagits fram av föreningen till att skapa enhetliga standarder för beteende, utbildning och fortbildning inom den medicinska professionen. Principerna fungerar som ett gemensamt riktmärke för alla läkare oavsett specialitet eller arbetsplats.

Förändringar över tid

Den senaste revideringen av AMA:s medicinska principer genomfördes år 2001, i samband med föreningens årliga möte i Chicago. Sedan principerna först antogs har de endast ändrats vid fyra tillfällen: 1903, 1957, 1980 och 2001. Detta visar på principernas långsiktiga stabilitet samtidigt som de anpassats till samhällets utveckling.

Nyheter i versionen från 2001

Principförteckningen från 2001 innehöll två artiklar som saknades i föregående version från 1980:

• Princip VIII: En läkare ska betrakta sitt ansvar gentemot patienten som ytterst viktigt under hela den tid hen har ansvaret för patientens vård.
• Princip IX: Läkare ska verka för att alla människor får tillgång till hälso- och sjukvård.

Dessa tillägg speglar en ökad betoning på både patientsäkerhet och jämlikhet i vården.

Medicinsk lagstiftning

Lagar om vårdskada, så kallad malpractice, reglerar situationer där en läkare anklagas för att ha handlat i strid med de etiska principer som styr det medicinska yrket. Vanliga tvister rör anklagelser om vårdslöshet, till exempel när en läkare underlåter att ge korrekt behandling eller misslyckas med att ställa en rätt diagnos. Dessa lagar fungerar som ett viktigt skydd för patienterna och säkerställer att vården håller hög kvalitet.