
Omvårdnad är en högt eftertraktad yrkesgren inom hälso- och sjukvården som ägnar sig åt helhetsvård och välbefinnande för både individer och hela samhällen. Sjuksköterskor hjälper sina patienter att upprätthålla en optimal hälsostatus.
I USA finns legitimerade sjuksköterskor (Registered Nurses, RN) och praktiska sjuksköterskor (Practical Nurses, PN). I Texas och Kalifornien kallas de praktiska sjuksköterskorna för "vocational nurses" (VN).
År 1633 grundade Sankt Vincent de Paul och Louise de Marillac orden Daughters of Charity Servants of the Sick Poor i Paris. Unga ogifta kvinnor rekryterades från landsbygden för att få formell utbildning i att vårda sjuka människor, både på sjukhus och i deras hem.
Florence Nightingale fick sin sjuksköterskeutbildning hos Daughters of Charity i början av 1800-talet. Därefter utvecklade hon ett moderniserat vårdsystem som kallas evidensbaserad omvårdnad. Grunden till en hierarki inom yrket växte fram: studiesjuksköterskor, personalsjuksköterskor och föreståndarinnor (matrons), som utgjorde den högsta nivån man kunde uppnå.
Det finns faktiskt flera olika slags positioner inom omvårdnadsyrket. Här är några av de vanligaste:
Även om legitimerade sjuksköterskor får utföra vissa arbetsuppgifter eller ge behandlingar som praktiska sjuksköterskor inte tillåts göra, exempelvis administrera blodtransfusioner, är detta inte vad som främst skiljer dem åt. Den största skillnaden ligger i den utbildning de erhåller.
När det gäller yrkesverksamhetens omfattning har varje delstat en egen styrelse som reglerar vad sjuksköterskor lagligt får göra. Dessutom finns separata styrelser för varje typ av sjuksköterska. I Kalifornien finns exempelvis Board of Registered Nursing samt Board of Licensed Vocational Nursing and Psychiatric Technicians.
Båda yrkesgrupperna utför alltså i regel liknande, ibland nästan identiska, arbetsuppgifter. De mindre skillnaderna beror på var den enskilda sjuksköterskan är verksam. I vissa delstater får praktiska sjuksköterskor ge intravenösa läkemedel, medan detta inte är tillåtet i andra delstater.
Utbildningen för en legitimerad sjuksköterska skiljer sig kraftigt från den som en praktisk eller yrkesinriktad sjuksköterska får. Ett RN-program lär inte bara ut grundläggande omvårdnad utan betonar även teoretiska principer och ledarskap. Efter en rad förberedande kurser förväntas studenterna vara väl rustade innan de påbörjar själva sjuksköterskeutbildningen. Några av de kurser som krävs för antagning till sjuksköterskeskolan är matematik, anatomi, fysiologi, fysik, mikrobiologi och organisk kemi.
RN-studenter läser dessutom en fullständig examen, vanligtvis en associate's degree eller en bachelor's degree i omvårdnad, medan en PN endast genomgår ett grundläggande yrkesutbildningsprogram.
Ett ADN-program är formellt två år långt, men tar i praktiken ofta 3–4 år att fullfölja på grund av förkurserna. De två sista åren ägnas åt själva sjuksköterskeutbildningen. Detsamma gäller BSN, som vanligtvis tar cirka sex år att slutföra.
Det finns dock accelererade program för dem som redan har omfattande utbildning och/eller erfarenhet. Dessa kan avslutas betydligt snabbare. Ett exempel är LVN/PN-BSN-programmen, som gör det möjligt för praktiska sjuksköterskor att ta en bachelorexamen på kortare tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online