Inom sjukvården och äldreomsorgen är det ibland nödvändigt att begränsa en patients rörelsefrihet av säkerhetsskäl – oftast för att patienten inte ska skada sig själv, men i vissa fall även för att skydda personal eller andra patienter. Fastspänning kan exempelvis bli aktuell när en förvirrad patient drar ut dropp eller slangar ur kroppen, eller när en person tenderar att vandra iväg från rullstolen och gå vilse.
Fastspänning är dock alltid ett ingrepp i patientens integritet och ska endast användas som sista utväg. Regler och rutiner varierar mellan länder och verksamheter, så följ alltid gällande lagstiftning samt din arbetsgivares riktlinjer.
Kontrollera att det finns ett verkligt och legitimt skäl att fastspänna patienten. Tänk på dina juridiska och etiska skyldigheter som vårdpersonal – en persons rörelsefrihet får aldrig inskränkas enbart för personalens bekvämlighet.
Kontakta patientens ansvariga läkare och se till att du får en ordination för användning av fastspänning. Utan giltig ordination får åtgärden normalt inte genomföras.
Bestäm vilken anordning som passar situationen bäst och använd alltid det mest skonsamma alternativet. Välj bälte eller väst för patienter som ska stanna kvar i rullstolen, handleds- eller fotledsfästena för att begränsa armar och ben, samt vantar för patienter som skrapar sig själva eller hela tiden tar sig ur handledsfästena.
Läs instruktionerna på etiketten som sitter på fastspänningen – varje tillverkare och modell har sina egna specifikationer. Var extra uppmärksam på säkerhetsvarningarna, särskilt vid användning av väst, eftersom patienten riskerar att kvävas om den appliceras fel. Be en kollega om hjälp om du är osäker på hur anordningen ska användas.
Använd en snabbutlösande knut, så kallad löpknut, för att fästa anordningar utan spänne. Knyt fast remmarna i en del av rullstolen som patienten inte lätt når. Placera en ropknapp inom patientens räckhåll och se till att han eller hon vet att den finns där.
Kontrollera fastspända patienter minst var 15:e minut. Lossa fastspänningen minst varannan timme för att kontrollera eventuell hudirritation och att blodcirkulationen fungerar, röra på de leder som begränsas av anordningen samt bedöma om den fortfarande behövs.
Hämta en ny ordination från läkaren om patienten behöver vara fastspänd även nästa dag. Enligt lag upphör en läkares ordination för fastspänning att gälla efter 24 timmar.
Dokumentera alltid alla kontroller, justeringar och patientens reaktioner. Fastspänning ska aldrig ersätta god omvårdnad, tålamod eller alternativa lösningar som aktiviteter, ökad närvaro eller omplacering. Målet är alltid att kunna ta bort fastspänningen så snart det är möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online