
Övergrepp mot äldre kan inträffa i vilken miljö som helst och begås av vem som helst med en vårdande roll – även den äldres eget barn, make eller sjuksköterska. Det kan ske i personens eget hem eller på ett långtidsvårdsboende. Tyvärr rapporteras mellan 500 000 och 1 miljon fall till myndigheterna varje år, och många av dessa visar sig vara grundade. Men lika många fall anmäls aldrig.
Äldre som själva kan tala är ofta rädda för att berätta om övergreppen, av rädsla för repressalier eller för att förlora sin vårdgivare. För dem som har förlorat talförmågan är det enda hoppet de människor som kan bevittna övergreppen och tala i deras ställe.
Fysiska övergrepp kan vara både oavsiktliga och medvetna och uppstår när överdriven kraft används under vården. Det leder till smärta eller skada hos den äldre som en direkt följd av slag, knuffar, övermedicinering eller olämplig användning av tvångsåtgärder. Som ett resultat kan den äldre ha blåmärken eller svullnader på kroppen, drabbas av frakturer eller stukningar, föras till akuten på grund av en överdos eller ha märken efter fastspänning runt handlederna.
Äldre behöver lika mycket känslomässig omsorg som fysisk, och därför är psykiska övergrepp minst lika farliga som fysiska. Att tala till en äldre person på ett sätt som orsakar känslomässig smärta eller lidande utgör ett psykiskt övergrepp. Vårdgivare som hotar eller nedvärderar sin patient inför andra är ett tydligt varningstecken, men den äldre kan också uppvisa egna symtom. Han eller hon kan bete sig regressivt och härma beteendet hos en person med demens. Sådana tecken inkluderar att gunga fram och tillbaka och att mumla för sig själv.
En äldre person som utsätts för ovälkommen fysisk kontakt, exponeras för pornografiskt material eller tvingas se på sexuella handlingar är offer för sexuella övergrepp. Tecken på att detta har skett inkluderar oförklarliga könssjukdomar eller infektioner, oförklarlig blödning från slida eller anus, blodiga, sönderrivna eller fläckiga kläder samt blåmärken runt eller nära könsorganen eller brösten.
Vanvård står för mer än hälften av de övergreppsfall som anmäls varje år. I dessa fall utför vårdgivaren inte sina arbetsuppgifter, vare sig medvetet eller omedvetet. Den äldre kan då uppvisa tecken på undernäring, fysiska problem som obehandlade trycksår samt osanitära levnadsförhållanden med smutsiga sängkläder och kläder. Andra tecken är patienter som inte har fått bada, som legat länge i smutsiga blöjor eller som lever i osäkra förhållanden, exempelvis i hem utan värme eller rinnande vatten.
Att vårda äldre är inget jobb som kan tas lätt på, och det passar verkligen inte alla. Det är ett högt stressigt arbete som många inte klarar av. Detta och andra faktorer gör att vissa personer löper större risk att begå övergrepp mot äldre än andra. De som har svårt att hantera stress eller som inte får tillräckligt stöd från andra vårdgivare befinner sig i en ökad riskzon, liksom personer med missbruksproblem. På ett vårdhem kan övergrepp mot äldre också bero på bristande utbildning, underbemanning eller alltför många arbetsuppgifter samtidigt.
Reglerna för anmälan av övergrepp mot äldre varierar mellan olika länder, men vissa yrkesgrupper är ofta skyldiga att anmäla om de bevittnar något. Det gäller exempelvis personal inom äldreomsorgen, sjukvårdspersonal, socialarbetare och kuratorer. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla som ser tecken på övergrepp bör känna sig skyldiga att anmäla det – tystnad gör bara att övergreppen fortsätter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online