Alzheimers vård genom varje stadium – från lätta symtom till långtidsvård

Alzheimers sjukdom observerades för första gången 1906 av Alois Alzheimer. Det är en kronisk, degenerativ hjärnsjukdom som gradvis bryter ner en människas förmåga att leva ett normalt liv. Sjukdomen beskrivs ofta som "det långa farväl", eftersom den så småningom kräver långtidsvård – antingen på ett vårdhem eller genom omhändertagande anhöriga och stödgrupper.

Historia

Alzheimers, en form av demens, kännetecknas av onormal aktivitet mellan och inom nervceller. Dessa avvikelser orsakar igenkännbara proteinavlagringar som beskrivs som plack eller trassel. Enligt Alzheimers Association drabbas cirka 5,3 miljoner amerikaner av sjukdomen.

Stadierna

Alzheimers delas in i tre stadier: lätt, medelsvårt och svårt. Enligt Mayo Clinic visar personen i det lätta stadiet tydliga tecken på kognitiv nedsättning. I de medelsvåra och svåra stadierna försvinner minnet alltmer, tillsammans med en "fördjupad förvirring" och fysiska funktionsnedsättningar som gör att patienten behöver assisterad vård.

Patienter i alla stadier kan ha nytta av aktiviteter som ordpussel, stickning eller läsning – sysselsättningar som är kända för att stimulera hjärnaktiviteten och bibehålla kognitiva funktioner så länge som möjligt.

Tre stadier av sjukdomen

Det finns tre stadier av Alzheimers sjukdom: lätt, medelsvårt och svårt. Att känna till skillnaderna mellan dem hjälper både patienter och anhöriga att planera rätt vård och stöd i tid.

Behandling

Två typer av läkemedel används för att behandla Alzheimers. Personer i stadium ett och två kan dra nytta av kolinesterashämmare, vilka stärker vissa signalsubstanser i hjärnan som är kopplade till minnesfunktionen.

Namenda, som ordineras för stadium tre, reglerar "aktiviteten hos glutamat" – ett ämne i hjärnan som är nödvändigt för normal kognitiv funktion. Enligt National Institute on Aging kan glutamat, när det produceras i överdrivna mängder, leda till att hjärnceller dör. Institutet tillägger att Namenda "blockerar de toxiska effekter som är förknippade med ett överskott av glutamat och reglerar glutamatets aktivering".

Även om Alzheimers ännu inte går att bota kan läkemedlet förlänga den tid då patienterna klarar sig själva – något som gynnar både patienten och den som ger vård.