Nuklear medicinsk bildtagning använder radioaktivt material för att diagnostisera sjukdomar. Tekniker injicerar små mängder radioaktivt substans i patientens blod och gör sedan observationer med specialkameror. Med hjälp av dessa bilder kan man upptäcka biologiska avvikelser som kan tyda på en sjukdom eller annat medicinskt problem. Även om tekniken i allmänhet betraktas som säker, finns det flera viktiga risker och utmaningar kopplade till kärnmedicinen.
Vid radiologisk bildtagning utsätts patienten för en liten mängd radioaktivt material när detta passerar genom kroppen. Enligt Radiological Society of North America är dosen tillräckligt låg för att riskerna ska hållas små, och undersökningarna har inte visat några långtidseffekter.
Strålningen ansamlas dock i kroppen under en hel livstid. Det innebär att patienter som genomgår många sådana undersökningar med tiden löper en högre risk för negativa hälsoeffekter, exempelvis cancer. Det framkom i en WebMD-rapport från ett möte hos den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) i mars 2010 om medicinska strålrisker.
Radiological Society of North America rekommenderar kvinnor som är gravida eller ammar att vara försiktiga och alltid diskutera riskerna med en läkare innan de genomgår nuklear bildtagning.
Strålning kan orsaka komplikationer eller skador på fostret under graviditeten. Dessutom kan de radioaktiva ämnen som används inom kärnmedicinen passera över i bröstmjölken och därigenom nå barnet.
Allergiska reaktioner mot radiofarmaka är ovanliga och oftast lindriga, men enligt Radiological Society of North America reagerar vissa patienter negativt. Eftersom inga allmänna tester för sådana reaktioner finns tillgängliga är det viktigt att patienter själva informerar sina läkare om tidigare negativa reaktioner i samband med radioaktiva undersökningar.
Enligt en artikel från 2008 i tidskriften Journal of Nuclear Medicine Technology utsätts nuklearmedicinska teknologer – personalen som utför de radiologiska undersökningarna – för yrkesrisker genom sin regelbundna exponering för radioaktivt material.
Bland riskerna återfinns grå starr (katarakt), cancer samt komplikationer under graviditet. Korrekt tillämpade säkerhetsrutiner minskar dock dessa risker betydligt.
Kärnmedicinen producerar radioaktivt avfall, vilket skapar ett betydande hanteringsproblem. Även om mycket av det radioaktiva materialet injiceras i patienterna måste oanvändbart material förvaras permanent på platser där människor inte kommer i kontakt med det. Vanliga soptippar är därför helt olämpliga.
Fram till 2010 fanns det ingen permanent förvaringsplats för radioaktivt material i USA. Istället lagrades kärnavfallet i temporära anläggningar, vilket i sig utgör en långsiktig utmaning för samhället.
Enligt en artikel från 2008 i Nonproliferation Review av forskaren Cristina Hansell utgör medicinska anläggningar som lagrar radioaktivt material för nuklear bildtagning ett potentiellt mål för terroristgrupper.
Terrorister skulle kunna beslagta materialet för användning i ett radiologiskt angrepp, exempelvis en så kallad smutsig bomb som sprider strålning över ett område. Teoretiskt skulle terrorister även kunna detonera en sprängladdning inuti en medicinsk bildtagningsanläggning för att sprida radioaktivt material i omgivningen. Detta gör säkerheten kring sådana anläggningar till en angelägen fråga för både vårdgivare och myndigheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online