Inom långtidsvården styrs hanteringen av de boendes önskemål om substitutioner – till exempel alternativa livsmedel eller anpassade vårdinsatser – av flera olika nivåer av regelverk. Nedan följer en strukturerad översikt över de viktigaste federala föreskrifterna, delstatliga reglerna samt de organisatoriska riktlinjer som bör följas.
Federala föreskrifter
Centers for Medicare & Medicaid Services (CMS)
- De boendes rättigheter (42 CFR §483.10): Vårdhem är skyldiga att skydda och främja de boendes rättigheter, inklusive rätten att själv göra val som rör sin egen vård och omsorg.
- Omfattande individuell vårdplan (42 CFR §483.20): Varje boende ska ha en omfattande individuell vårdplan som täcker medicinsk behandling och omvårdnad, näringsbehov, aktiviteter och sociala tjänster. Planen ska granskas regelbundet och uppdateras vid behov.
- Kartläggning av den enskilda personen (42 CFR §483.20): Vårdhemmen måste genomföra bedömningar som omfattar den boendes fysiska, kognitiva och psykosociala hälsa. Bedömningen ska även inkludera personens preferenser gällande vården, däribland eventuella önskemål om substitutioner.
- Livsmedels- och nutritionstjänster (42 CFR §483.35): Vårdhem ska erbjuda ett varierat utbud av livsmedel som motsvarar de boendes näringsbehov och preferenser. Detta innebär bland annat att alternativ ska erbjudas när boende begär substitutioner.
Delstatliga föreskrifter
- Delstatliga vårdhemsregler: Varje delstat har egna bestämmelser för vårdhem som kan innehålla särskilda krav på hantering av substitutioner inom långtidsvården. Dessa regler kan vara striktare än de federala, vilket gör det viktigt att känna till regelverket i din egen delstat.
- Delstatlig hälso- och socialdepartement (Department of Health and Human Services): Flera delstater har en myndighet med ansvar för tillsynen av vårdhem, som dessutom kan utfärda ytterligare vägledning om substitutioner inom långtidsvården.
Organisatoriska riktlinjer
- Anläggningens policyer och rutiner: Varje långtidsvårdsanläggning bör ha egna policyer och arbetssätt för hantering av önskemål om substitutioner. Dessa ska vara förenliga med federala och delstatliga föreskrifter samt kommuniceras tydligt till personalen.
- Den boendes samtycke: I de flesta fall har den boende rätt att godkänna eller tacka nej till substitutioner i sin vård. Det finns dock undantag – exempelvis när personen inte kan fatta informerade beslut, eller när substitutionen är nödvändig för att skydda den boendes hälsa och säkerhet.
Utöver ovan nämnda föreskrifter och standarder är det också avgörande att alltid väga in den enskilde boendets behov, preferenser och rättigheter när beslut om substitutioner inom långtidsvården fattas. Ett personcentrerat förhållningssätt säkerställer både regelefterlevnad och en högre livskvalitet för de boende.
