Datoriserad radiografi (Computed Radiography, CR) är en välbeprövad teknik som utvecklades under mitten av 1900-talet och som idag används på sjukhus och kliniker över hela världen. I många fall har den ersatt den traditionella röntgenfilmen med digital bildproduktion. Detta möjliggör skanningar av högre kvalitet, kortare undersökningstider och betydligt enklare delning och lagring av bilder för analys. Tekniken används inte bara inom medicin och tandvård utan även inom andra områden, exempelvis inom tillverkningsindustrin för säkerhetstestning och materialanalys.
Utvecklingen av datoriserad radiografi har gjort undersökningar, diagnostik och behandling inom medicin och tandvård både säkrare och mer informationsrika. Utrustningen används även för säkerhetskontroller inom mycket olika sektorer, såsom rymdindustrin, fordonsstillverkning och övrig industri. Inom konstvärlden används CR-numera i stället för äldre filmröntgen vid icke-destruktiva undersökningar och restaureringar av konstverk, liksom inom arkeologin för att studera fornsaker utan att skada dem.
Traditionell radiografi, som funnits sedan Wilhelm Röntgens upptäckt av röntgenstrålningen 1895, lagrar bilder på en fotografisk platta. Datoriserad radiografi kan i stället använda befintlig röntgenutrustning, men lagrar bilderna på en platta belagd med fosfor som aktiveras och behåller energin när bilden tas. En laser skannar därefter plattan, varvid informationen omvandlas till digitalt format. Resultaten matas direkt in i en dator för tolkning. Hela processen förenklas därmed avsevärt, eftersom ingen fotografisk framkallning krävs – vilket innebär att mörkrum inte längre behövs.
Utrustningen för datoriserad radiografi varierar från små, bärbara skanningsenheter till stora golvmontage som kan bearbeta fler än 200 bilder per timme. Ett komplett system omfattar en visningsenhet, tangentbord och dator som arbetar tillsammans med skannern. En typisk anläggning på ett sjukhus består av en patientmottagningsyta, ett eller flera röntgenrum samt skannrar och processorer för konvertering till digitala bilder. Om datortomografi (CT) också finns på platsen placeras systemen så att bildbearbetningen kan kopplas samman med konverteringsutrustningen.
I stället för att behöva ta flera upprepade bilder med äldre utrustning minskar datoriserad radiografi kroppens stråldos tack vare den digitala bildtekniken – ofta räcker en enda exponering för att läkaren ska se allt som behövs. Eftersom bilderna är digitala försämras de inte vid upprepade granskningar, vilket kan hända med fysisk röntgenfilm. Ytterligare fördelar är skarpare och mer precist fokuserade resultat samt bättre positioneringsnoggrannhet, vilket minskar behovet av att göra om exponeringar.
Ett alternativ till datoriserad radiografi som introducerades under 1990-talet kan på sikt komma att ersätta den äldre tekniken: digital radiografi (Digital Radiography, DR). DR erbjuder förbättrad bildupplösning och snabbare bearbetning. Nackdelen är att DR inte kan använda befintlig röntgenutrustning utan kräver ett separat rum per enhet, medan en enda CR-enhet kan betjäna upp till fyra olika röntgenrum. Kostnadsskillnaden är dessutom betydande – ett DR-system kostar minst tre gånger mer än en enskild CR-enhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online