Äldreboenden har genomgått en betydande utveckling sedan de introducerades på 1950-talet. Under 1980-talet ökade förekomsten av övergrepp och vanvård kraftigt, vilket tvingade fram ett behov av tydliga regler. Idag finns både federala lagar och delstatliga bestämmelser som skyddar varje boende likväl som de anställda.
Regelverket för äldreboenden växte fram som en direkt reaktion på den utbredda vanvård som rapporterades under 1980-talet. Skandalerna ledde till ett ökat tryck från allmänheten och beslutsfattare om att införa strängare kontroller och kvalitetskrav inom vården av äldre.
År 1987 antog den amerikanska kongressen lagstiftning som krävde att äldreboenden skulle följa Medicare- och Medicaid-reglerna gällande vårdens kvalitet. Detta blev en vattendelare för hela branschen och lade grunden för det moderna regelverk som fortfarande används idag.
Varje delstat ansvarar för sina egna standarder och riktlinjer för äldreboenden, men samtliga måste samtidigt följa de federala lagar som är fastställda på nationell nivå. Ett centralt exempel är Omnibus Budget Reconciliation Act från 1987, även känt som Nursing Home Reform Act, som ställer enhetliga minimikrav på vårdkvaliteten i hela landet.
Tack vare dessa regler är varje äldreboende skyldigt att erbjuda tjänster som främjar varje residents fysiska, psykiska och psykosociala välbefinnande i högsta möjliga grad. Det innebär bland annat individanpassad vårdplanering, rätt till värdighet och självbestämmande samt regelbundna utvärderingar av varje boendes hälsa och behov.
För att få delta i Medicaid- och Medicare-programmen måste varje äldreboende uppfylla de federala kraven enligt U.S. Code of Federal Regulations (42 CFR Part 483). Dessa föreskrifter täcker allt från bemanning och kompetens till hygien, patientsäkerhet och de boendes rättigheter. Genom att knyta finansieringen till efterlevnaden säkerställs att kvalitetskraven faktiskt efterlevs i praktiken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online