Att registrera intag och utgång är av avgörande betydelse inom sjukvården. Det är ett känsligt och värdefullt verktyg för att bedöma hur en patient mår. Genom att följa intag och utgång kan vårdpersonal se hur njurar och hjärta fungerar långt innan några symtom börjar visa sig. Intaget utgör bara ena sidan av myntet, men det är en viktig sådan. Ingenting får förbises, särskilt inte när patienter med njurproblem står på vätskerestriktion. En korrekt redovisning av vätskeintaget är avgörande för patientens välbefinnande.
Börja med att mäta patientens vätskeintag via munnen. Bekanta dig med hur mycket vatten som ryms i ett standardglas som patienten använder, hur mycket som ryms i en vattenkanna och hur mycket gelé som ryms i en standardkopp. Om patienten dricker ur egna koppar eller glas från hemmet, använd ett mätglas för att ta reda på exakt hur mycket vätska de rymmer. Be gärna patienten hålla koll på vad hen dricker och äter – det underlättar din dokumentation.
Beräkna hur mycket vätska patienten har fått i sig via munnen under en åtta timmar lång period. Här ingår alla drycker samt vattnet som används för att svälja mediciner. Kom ihåg att även livsmedel som soppa, buljong, gelé och glass räknas som vätska. Notera allt detta på intag- och utgångsblanketten.
Beräkna sedan hur mycket vätska patienten har fått intravenöst under samma åtta timmar. Detta omfattar basala droppvätskor, sekundära infusioner (piggyback), keep-open-infusioner, blod och blodprodukter, sköljningar (flush), total parenteral nutrition samt sondnäring. Allt som tillförs patienten via infusion räknas som intag och ska dokumenteras på blanketten.
När dygnet har gått summerar du siffrorna för både oralt och intravenöst intag. Addera de två talen med varandra för att få fram patientens totala intagsvolym under 24-timmarsperioden. Denna summa jämförs sedan med utgången för att ge en helhetsbild av patientens vätskebalans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online