Cesium är en mjuk, silvervit metall som förekommer naturligt i miljön. I sin naturliga form kallas ämnet cesium-133 och är inte radioaktivt. Utöver detta finns det elva större radioaktiva isotoper av cesium – det vill säga atomer av samma grundämne med olika antal neutroner. Den vanligaste av dessa radioaktiva isotoper är cesium-137, som bildas vid kärnklyvning och har fått stor betydelse både inom industrin och medicinen.
Cesium är en av endast tre metaller som är flytande nära rumstemperatur (cirka 28 °C / 83 °F). Metallen är mycket formbar och reaktiv. Radioaktivt cesium-137 produceras genom kärnklyvning av uran och plutonium i kärnreaktorer.
Cesium-137 har en halveringstid på omkring 30 år, vilket innebär att hälften av materialet sönderfallit efter den tiden. Sönderfallet sker via betastrålning och åtföljs av utsläpp av gammastrålning, vilket gör ämnet både användbart och potentiellt farligt beroende på hur det hanteras.
Cesiumföreningar används bland annat vid tillverkning av keramik och glasvaror. Cesium-137 har flera viktiga tekniska tillämpningar:
Stora mängder cesium-137 kan orsaka akut strålsjuka samt brännskador på huden. Nästan allt cesium-137 som intas tas upp i blodet, vilket gör att ämnet snabbt sprids till kroppens mjuka vävnader. Den gammastrålning som då avges inuti kroppen ökar risken för cancer hos den exponerade personen.
Eftersom cesium-37 sprids lätt i miljön vid kärnavfallshanteringsolyckor är noggrann kontroll och säker hantering av ämnet avgörande för att skydda både människor och natur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online