Checklista för patientinformation vid intravenös terapi

Vad är intravenös terapi?

Intravenös (IV) terapi utförs genom att man skapar en åtkomst till patientens ven och injicerar vätskor eller läkemedel direkt i blodomloppet. Eftersom kroppen slipper absorbera preparatet innan det når blodet får behandlingen snabbare effekt. Det är viktigt att ge patienten god information om ingreppet – hur det går till, vilken utrustning som används, varför IV-terapi är indicerad och hur eventuella komplikationer känns igen.

Förfarande och utrustning

Ingreppet är i grunden enkelt. En intravenös kanyl placeras i en perifer ven, oftast på handen eller underarmen hos en vuxen patient. Storleken på nålen kan variera beroende på venens storlek och hållfasthet – venerna är ofta svagare hos äldre. Förklara för patienten att nålen förs in under huden och in i venen, och att kanylen därefter fästs mot huden och försluts ordentligt för att förebygga infektion.

IV-kanylen kopplas till slang som i sin tur ansluts till infusionsvätskor. Det kan röra sig om koksaltlösning (natriumklorid), cytostatika, antibiotika och/eller olika blodprodukter. Slangen passerar genom en infusionspump där vårdpersonal ställer in den föreskrivna infusionstakten.

Syftet med IV-behandlingen

Intravenös terapi kan behövas av många olika skäl:

• Koksaltlösning ges ofta vid måttlig till svår dehydrering, eller när patienten inte kan hålla kvar vätska på grund av illamående och kräkningar.
• Intravenösa antibiotika förskrivs vid systemiska infektioner, till exempel cellulit – en infektion i bindväven strax under huden.
• Blodtransfusioner kan vara nödvändiga efter ett trauma med stor blodförlust, eller när kroppen inte producerar tillräckligt med nya röda blodkroppar.
• Cytostatika (cellhämmande läkemedel) ges intravenöst vid cancerbehandling.

Att informera patienten om varför IV-terapi behövs främjar samarbetsviljan och minskar oro och rädsla inför ingreppet.

Komplikationer att känna igen

Tyvärr finns det risker med intravenös terapi. Det är därför viktigt att patienten lär sig känna igen de komplikationer som kan uppstå:

• Infiltration innebär att infusionsvätskan läcker ut i vävnaden runt venen. Detta kan åtföljas av svullnad, sveda och obehag.
• Extravasation uppstår när ett vesikant läkemedel, exempelvis cytostatika, läcker ut i den omgivande vävnaden. Symtomen liknar infiltrations, men eftersom vesikanter kan skada vävnaden allvarligt är det extra viktigt att upptäcka och behandla detta tidigt.
• Flebit, en inflammation i venen, kan uppstå vid behandling med IV-antibiotika som kan irritera mindre kärl. Typiska symtom är rodnad, ömhet och svullnad.

Genom utbildning i att upptäcka dessa komplikationer blir patienten delaktig i sin egen vård, vilket bidrar till att minska risken för ytterligare problem i samband med IV-terapin.