DNA är den vanliga förkortningen för deoxyribonukleinsyra. Molekylen innehåller en organisms genetiska information och finns i alla levande organismer. Tack vare DNA kan celler tillverka de proteiner och enzymer som är nödvändiga för livet. Dessutom har DNA förmågan att kopiera sig självt genom en process som kallas replikation. Ungefär 1,5 meter DNA – hoprullat och tätt sammanpackat – ryms i kärnan av varje enskild cell.
DNA består av upprepade byggstenar som kallas nukleotider. En nukleotid är uppbyggd av tre delar: en fosfatgrupp, en kvävebas och sockret deoxyribos. DNA har formen av en vriden stege, en struktur som kallas dubbelhelix. Fosfatgrupperna binds till deoxyribosen och bildar stegens två räcken, ofta kallade kedjor eller backbones, medan kvävebaserna utgör stegens tvärbalkar mellan räckena.
Kvävebaserna håller ihop de två räckena. De två kedjorna är antiparallella, vilket innebär att informationen på varje kedja läses i motsatt riktning. Början av ena kedjan är alltså via kvävebaserna kopplad till slutet av den andra kedjan.
Fyra olika kvävebaser förekommer i DNA: tymin, adenin, guanin och cytosin. Deras ordning och placering är det som ger DNA dess karakteristiska vridna form. Bindningarna följer strikta regler: tymin kan endast para sig med adenin, och cytosin endast med guanin. Om exempelvis en del av ena kedjan innehåller en adeninbas måste motsvarande position på den andra kedjan ha en tyminbas. Dessa specifika baspar fortsätter längs hela DNA-strängen, vilket gör att de två kedjorna blir komplementära till varandra.
DNA styr syntesen av de proteiner och enzymer som organismen behöver för att överleva och fungera. Processen kräver flera steg där information förs vidare från DNA till andra molekyler. Dessa steg kallas transkription och translation.
DNA innehåller all information som behövs för att skapa proteiner, men det deltar inte direkt i proteinsyntesen. Istället används en mellanhand: molekylen budbärar-RNA (mRNA). Transkription är överföringen av information från en av DNA-kedjorna till mRNA. När transkriptionen är klar följer nästa steg, translationen.
Vid translationen fäster mRNA vid ribosomer – cellstrukturer som ligger strax utanför cellkärnan. Ribosomernas uppgift är att hjälpa till att bygga proteiner. mRNA använder informationen från DNA för att styra vilka aminosyror som ska användas för att producera specifika proteiner. Processen är oerhört effektiv: på bara 30 sekunder kan 500 aminosyror samlas ihop och byggas samman till ett färdigt protein.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online