Radioaktiva material förekommer på sjukhus världen över. Strålning används till flera olika ändamål – från att avbilda kroppens inre organ till att döda cancerceller och sterilisera medicinsk utrustning. För att hantera dessa risker krävs omfattande utbildning i strålsäkerhet för sjuksköterskor, specialistsköterskor inom nuklearmedicin samt radiografer och teknisk personal.
Sjukhusens program för strålsäkerhet är föremål för regelbundna inspektioner. I USA granskar Nuclear Regulatory Commission (NRC), som övervakar kärnmaterial i landet, sjukhusens verksamheter. Även delstatliga program, exempelvis Virginias hälsofysikprogram, skickar inspektörer till sjukhusen för att säkerställa att de följer gällande strålskyddsföreskrifter. Sjukhusens strålskyddspersonal studerar kontinuerligt tillämpliga nationella och federala regelverk.
Sjukhus har ofta särskild strålskyddspersonal. Enligt Health Physics Society bör en strålskyddsansvarig ha en eftergymnasial examen inom naturvetenskap, gärna ett hälsovetenskapligt ämne som medicinsk fysik eller biofysik, samt relevant erfarenhet av strålskyddsarbete inom sjukvården. Personalen genomgår dessutom utbildning i hur specifika apparater på det egna sjukhuset ska användas, exempelvis cyklotroner.
Sjukhus måste föra noggranna register över allt strålande material de hanterar. Detta omfattar radioaktiva markörer som används för att följa processer i kroppen. All utrustning, såsom röntgenapparater och radioaktiva steriliseringsanläggningar, ska också dokumenteras. Enligt Health Physics Society ska även icke-radioaktiva strålkällor, som mikrovågsugnar och lasrar, registreras. Radioaktivt avfall måste dessutom övervakas, inklusive kasserad radioaktiv medicin samt uttjänta röntgenapparater och annan utrustning.
Strålskyddsansvariga lär sig vilka stråldoser som är acceptabla. Det gäller både nödvändiga doser för behandlingar och totala exponeringsgränser för sjukhuspersonal. Utbildningen omfattar även användning av strålskyddande anordningar, såsom blyskärmar. Personalen tränas i att använda dessa skydd, placera dem korrekt på patientens kropp och förstå hur mycket strålning de kan blockera. Enligt Washington University i Saint Louis gäller en lägre tillåten maxdos för helkroppsexponering eller exponering av ögonen än för extremiteter som fingertoppar.
Strålsäkerheten omfattar även regler för förvaring. Strålexperter lär sig hur radioaktiva ämnen ska förvaras, ofta i tätade behållare med blybeklädda väggar. De lär sig också hur man testar för kontaminering och läckage av radioaktiva material. Eftersom vissa typer av radioaktiva partiklar är farligare kräver deras förvaring extra skydd, exempelvis en behållare av plexiglas, för att förhindra läckage, enligt University of Iowa. En skärm av akrylglas kan också placeras över en glasspruta som innehåller radioaktiv medicin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online