Hospitalister är ett relativt nytt koncept inom den medicinska vården på sjukhus. Istället för att ordinarieläkare gör sina dagliga rundor bland patienter de ofta känner sedan tidigare, har hospitalister introducerats som en innovation för att höja vårdkvaliteten – samtidigt som primärvårdsläkare får möjlighet att hålla mer regelbundna kontorstider.
En hospitalist är en legitimerad läkare med specialistkompetens som vårdar patienter under hela deras sjukhusvistelse. Läkaren arbetar på sjukhus istället för i egen eller gruppmottagning och är certifierad inom sitt expertområde. Utbildningsvägen är densamma som för andra läkare, men eftersom hospitalisten inte driver någon privat praktik och inte håller mottagningstider ägnas hela arbetstiden åt patienter inom sjukhusets väggar.
Hospitalisten arbetar nära varje patients primärvårdsläkare och spelar en central roll genom hela vårdtiden – från intagning till utskrivning. När patienten skrivs ut övergår ansvaret åter till primärvårdsläkaren, som tar hand om uppföljningen. Den här modellen syftar till en smidig övergång mellan sjukhusvård och primärvård.
Hospitalister är oftast specialiserade inom specifika medicinska områden, vilket gör att de kan ta ansvar för patienter som behöver både allmän och specialiserad vård. En hospitalist med gedigen kompetens inom ortopedi återfinns exempelvis sannolikt på sjukhusets ortopediska avdelning, medan en allmänpraktiserande kollega vårder patienter med mer rutinmässiga besvär.
En med pod är ett annat begrepp för sjukhusavdelning. Patienter på en viss med pod vårdas för liknande behov – det som förr kallades en onkologisk avdelning kan idag benämnas som den onkologiska med poden.
Med pod-hospitalister deltar i tvärprofessionella ronder, så kallade MDR (multi-disciplinary rounds), på de sjukhus där de verkar. Ronderna genomförs gemensamt av hospitalisten, en sjuksköterskekoordinator och en patientkoordinator (case manager). Metoden håller alla inblandade vårdare löpande uppdaterade om patientens status och eventuella förändringar i vården.
För patienterna ses möjligheten att få mer tid att samtala med läkaren och diskutera behandlingsalternativ som en klar fördel med med pod-hospitalister. De flesta hospitalister arbetar dessutom på en enda specifik med pod och pendlar inte mellan olika avdelningar under dagen.
Enligt New England Journal of Medicine krävs ytterligare utvärdering av modellen med med pod-hospitalister. Faktorer som patientnöjdhet, arbetsbelastning och den övergripande vårdkvaliteten jämfört med traditionell sjukvård behöver undersökas innan konceptet kan införas på fler sjukhus. I dagsläget pekar både patienter och läkare på både för- och nackdelar med systemet.
Med pod-hospitalister har potential att höja kvaliteten i patientvården – förutsatt att kommunikationen mellan hospitalisten och primärvårdsläkarna fungerar väl. Samtidigt finns risken att oenighet mellan parterna skapar förvirring kring olika frågor, vilket i värsta fall skulle kunna gå ut över patientens hälsa. En tydlig ansvarsfördelning och öppen dialog är därför avgörande för modellens framgång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online