Läkare existerade – men medicinen var okännigen
Ja, "fysiker" (latin *physicus*) fanns år 1350. De var universitetsutbildade (Bologna, Paris, Montpellier, Padua), legitimerade genom examen och höll högt socialt status. Men deras teori, verktyg och utfall har liten likhet med modern praxis.
Teoretisk ramverk: Humoralteorin
- Hälsa = balans av fyra humörer: **Blod (sangvin), flem (flemmatisk), gult gall (kolerisk), svart gall (melankolisk)**.
- Sjukdom = obalans (diskrasia).
- Behandling: **Återställ balans** – blodlättning (flebotomi, igelkott), avföringsmedel (niesrot, senna), emetika, svettdrivande medel, kostreglering (humoral egenskaper hos mat).
- Astrologi integrerad: Tierntecken styrde kroppsdelar; planetariska timmar guidade behandlingstidpunkt.
Den svarta döden (1347–1351) – den definierande krisen
- Läkare var maktlösa. Orsak: *miasma* (förfallen luft), planetkonjunktion (Saturnus-Jupiter-Mars 1345), gudomlig straff.
- Skyddsåtgärder: Aromatika (kryddor, vinäger), flykt, karantän (Venedig: 40 dagar – *quaranta giorni*), förföljelse av minoriteter.
- Dödlighet: 30–60 % i Europa. Läkare dog överrepresenterat (sängkantsutställning).
Andra verkligheter på 1300-talet
- Kirurgi: Separat, lägre status hantverk (barberkirurger). Ingen anestesi (opium/alkohol/alraun opålitlig). Ingen aseptik. Amputation, trepanation, starcouching, litotomi. Hög dödlighet.
- Farmaci: Apotekare framställde komplexa polyfarmaka (theriak – 60+ ingredienser). Materia medica: örter, mineraler, djurdelar.
- Sjukhus: Religiösa institutioner (kloster) för fattiga/sjuka/döende – andlig vård > medicinsk bot. *Hôtel-Dieu*-modell.
- Folkhälsa: Karantän, sanitetsförordningar, begravningsregler – embryonala.
- Kvinnliga läkare: Jordemödrar, örtkundiga, visa kvinnor – i stort uteslutna från universitet, senare förföljda som häxor.
Frön till modernitet
- Anatomi: Mondino de Luzzi (Bologna, 1316) – systematisk avsektion (avrättade criminella).
- Klinisk observation: Guy de Chauliac (kirurg till påvar) – detaljerade sår/kirurgibeskrivningar, erkände smitta.
- Farmakope-standardisering: *Antidotarium* (Venedig, 1350-talet).
Perspektiv
1350-talets läkare var lärda, engagerade och begränsade av en paradig som skulle bestå fram till Vesalius (1543), Harvey (1628), Pasteur (1860-talet) och den vetenskapliga metoden rivits humoralteorin. De gjorde sitt bästa med sin tids kunskap.
