I Elie Wiesels memoarbok Natten (Night) förs huvudpersonen Elie till sjukavdelningen i koncentrationslägret Buna under den bittra vintern 1944–1945. Orsaken är en allvarligt svullen och infekterad fot som hotar hans överlevnad.
Efter månader av tvångsarbete, undernäring och frusna fötter i leran börjar Elies högerfot svullna kraftigt. Tillståndet blir så allvarligt att han inte längre kan arbeta, och han skickas därför till sjukavdelningen – ett ögonblick som känns både skrämmande och lindrande, eftersom sjukhuset erbjuder en sällsynt paus från lägrens brutala vardag.
På sjukavdelningen konstaterar läkarna att Elie behöver opereras. En judisk kirurg utför ingreppet, och Elie ligger kvar i två veckor för återhämtning. Trots de svåra förhållandena upplever han en oväntad form av lugn – sängar, varm soppa och lite mänsklig omsorg gör sjukhusvistelsen till en av de få stunder av lindring i boken.
Strax efter operationen sprids ryktet att röda armén närmar sig och att lägret ska evakueras. Patienterna får välja mellan att stanna kvar på sjukavdelningen eller följa med på evakueringen. Elie väljer – mot sin egen bästa dömning – att följa med sin far ut i snöstormen, ett beslut som visar sig bli avgörande för deras gemensamma öde under dödsmarschen från Buna.
Sjukhusavsnittet i Natten är mer än bara en episod: det illustrerar den konstanta osäkerheten i fångarnas liv, kärleken mellan son och far samt hur även små beslut kunde få livshotande konsekvenser under Förintelsen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online