Så fruktansvärda var sjukhusförhållandena i mitten av 1800-talet

Sjukhusförhållandena i mitten av 1800-talet var skrämmande sett med dagens mått. Sjukhusen var överfulla, ohygieniska och saknade helt den grundläggande medicinska vård vi idag tar för given. En sjukhusvistelse var ofta minst lika farlig som själva sjukdomen.

Vanliga problem på sjukhusen

• Sjukhusen var ofta smutsiga och dåligt ventilerade, vilket ledde till snabb spridning av infektioner.
• Patienter tvingades ofta dela sängar och hade nästan ingen privatsfär alls.
• Vården var ofta otillräcklig – läkarna hade liten förståelse för vad som orsakade sjukdomar.
• Operationer utfördes rutinmässigt utan bedövning, och många patienter dog av infektioner eller chock.
• Dödligheten var extremt hög; på vissa håll dog så många som en av tre patienter.

Konkreta exempel från tiden

Sankt Thomas-sjukhuset i London: Överbeläggningen var så svår att patienter ibland tvingades ligga direkt på golvet. Golven var ofta täckta av blod och smuts, och luften var tung av infektionslukt.

Hôtel-Dieu i Paris: Sjukhuset var så ohygieniskt att det kom att kallas "Helvetets portar". Patienter lämnades ofta att dö i korridorerna, och liken staplades på varandra i gångarna.

Bellevue-sjukhuset i New York: Även här var överbeläggningen akut – patienter tvingades ibland sova ute på gatorna. Sjukhuset härjades dessutom av råttor och kackerlackor, och maten var ofta rutten.

Vägen mot reformer

De fruktansvärda förhållandena ledde med tiden till omfattande reformer. År 1859 publicerade Florence Nightingale sin banbrytande bok Notes on Nursing, i vilken hon krävde förbättrad hygien och sanitära förhållanden inom sjukvården. Nightingales arbete blev startskottet för en verklig revolution inom vården, och under slutet av 1800-talet började förhållandena på sjukhusen gradvis förbättras.