Kalium är den blodkomponent vars nivåer ifrågasätts oftast av läkare och kliniker. Hemolys ligger i topp bland orsakerna till tveksamma värden. Att uppnå korrekta kaliummätningar påverkas av många variabler, däribland hur provtagarna (phlebotomister) utför blodprovstagningen. Bailey och Thurlows studie från 2008, publicerad i Annals of Clinical Biochemistry, visar att provtagare fortfarande ber patienter att "knuta näven", trots att detta ibland dramatiskt höjer de uppmätta kaliumvärdena.
Höga kaliumnivåer kan tyda på hjärt- eller njursjukdom. Normala kaliumnivåer för vuxna ligger mellan 3,5 och 5,3 mEq/L. Låga kaliumnivåer kan tyda på diabetes eller trauma. Kaliumvärden i blodet kan förändras under själva provtagningen samt vid transport och efterföljande analys. Förutom felaktig nävknutning kan opålitliga kaliumvärden uppstå när provtagaren använder jod för att desinficera stickstället, när kannylor behandlade med bensalkonium används, eller när ytligt kapillärblod tas istället för venöst blod.
Enligt Donald S. Youngs Effects of Preanalytical Variables on Clinical Laboratory Tests (3:e upplagan, 2007) finns det över femtio helt förebyggbara omständigheter som felaktigt höjer laboratoriets kaliumvärden. Vanliga fel uppstår när blodet möter centrifugen. När centrifugens varvtal eller g-kraft inte fungerar som de ska separeras inte blodplättarna från blodserumet. Eftersom blodplättar innehåller kalium kan en felaktigt hög serumkoncentration leda till att läkaren inleder en onödig utredning. Att centrifugera rören två gånger ökar kaliumnivåerna, liksom att centrifugera rör efter att locken tagits bort. Förseningar i centrifugeringen skapar också problem. Redan efter två timmars vila börjar kalium läcka ut från de röda blodkropparna. Serumnivån stiger då kraftigt och ger felaktigt förhöjda kaliumvärden.
Hemolys uppstår när röda blodkroppar spricker. Allt från provtagningsteknik till transporten till laboratoriet kan bidra till hemolys. Blodserumets koncentration av kalium ökar när de röda blodkropparna frigör sitt kaliuminnehåll. Även provtagningsordningen kan ge falska kaliumvärden. Om provtagaren fyller EDTA-rör eller andra venösa insamlingsrör innan teströren fylls ökar kaliumnivåerna. Att ta blod från en central venkateter, en kärlaccessanordning eller från ett område ovanför en IV-plats – särskilt när kalium infunderas – ger dessutom falskt höga värden.
Vid det här laget borde alla provtagare veta att det är dålig praxis att be patienter pumpa sina nävar före provtagning. Denna åtgärd ökar risken för höga kaliumnivåer eftersom intracellulärt kalium läcker ut i blodserumet. Om din labbtekniker ber dig knuta och öppna näven före ett blodprov, uppmärksamma hen gärna på Bailey och Thurlows studie från 2008. Om förhöjda kaliumnivåer visar sig efter en sådan händelse kan din läkare begära ett nytt test för att bekräfta resultatet.
Enligt Bailey och Thurlow ska patienten sluta handen först vid själva nålinsättningen. Handen ska hållas avslappnad både före och under blodinsamlingen för att säkerställa ett tillförlitligt resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online