Tandproteser – adaptiv munutrustning som används för att ersätta skadade eller förlorade tänder – delas in i två huvudkategorier: partiella proteser och helproteser, vilka båda är avtagbara. Ett annat alternativ är fasta tandbryggor, som fästs halvpermanent på de intilliggande tänderna och därigenom sitter stadigt på plats.
Partiella proteser används när mer än ett par tänder saknas, eller när de omgivande tänderna inte är starka nog att bära en brygga. Helproteser ersätter däremot alla tänder i munnen – i överkäken, underkäken eller i båda käkarna samtidigt.
Det finns fyra huvudtyper av helproteser: standardproteser, omedelbara proteser, implantatburna proteser och Cu-Sil-proteser. Vilken typ som passar bäst beror på patientens situation och munhälsa.
Standardproteser fästs med hjälp av sugkraft, framför allt i överkäken, och används av personer som redan saknar alla sina tänder.
När en patient behöver få tänder borttagna och direkt ersatta med en protes anpassas en så kallad omedelbar eller tillfällig protes. Avtryck och anpassning sker i förväg, innan tänderna dras ut, så att patienten slipper vara utan tänder under läkningsperioden.
Om patienten fortfarande har några kvarvarande egna tänder kan tandläkaren anpassa en Cu-Sil-protes. Denna protes har hål genom vilka de egna tänderna sticker ut. Lösningen hjälper till med sugproblematiken och gör det möjligt för bäraren att behålla friska tänder längre.
Tandläkare rekommenderar oftast implantat som ett sista alternativ, när bäraren inte tål en protes i underkäken. Vid ingreppet fäster tandläkaren en titanskruv i ett hål som borras i käkbenet. Skruven kopplas sedan till en stift som håller protesen stadigt och säkert på plats.
Tandläkaren kan förseda proteser med ett mjukt foder – en mjuk plastbeläggning som monteras på insidan av protesen och vilar mellan protesen och tandköttet. Fodret fungerar som en dämpande kudde som skyddar tandköttsvävnaden och absorberar stötar vid tuggning.
Ett mjukt foder är särskilt hjälpsamt vid kroniskt ömtåligt tandkött, samt när bäraren har kraftigt tillbakabildade, tillplattade, vassa eller beniga partier i tandköttet. Tandläkaren bör regelbundet kontrollera och rengöra fodret. Tack vare sin anpassningsbarhet ger det mjuka fodret protesanvändaren betydligt ökad komfort i vardagen.
Fixeringsmedel är en annan vanlig form av adaptiv utrustning för proteser och finns i två grundtyper: pasta och pulver.
Pasta är ett tjockare, geléliknande ämne som många protesanvändare tycker är svårare att rengöra. Pulver har å andra sidan fördelen att vara lättare och mindre kladdigt i användningen. Pulver gör dessutom att protesen kan ligga närmare tandköttet, vilket ger en mer naturlig passform och bättre tätning.
Valet mellan pasta och pulver beror främst på vilken typ av protes som bärs samt på personliga preferenser. Att rådfråga sin tandläkare är alltid ett bra första steg för att hitta den lösning som passar bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online