Munhålan består av flera strukturer och organ som samarbetar för att tugga mat och hålla kroppen frisk. För tandvårdsteam är det avgörande att ha goda kunskaper om anatomin och fysiologin i munhålans olika delar – både som referens vid tandvårdsbehandlingar och för att kunna upptäcka avvikelser under kliniska undersökningar.
En vuxens tänder indelas i fyra kategorier: framtänder (incisiver), hörntänder, premolarer och molarer.
Framtänderna har en enda rot och en skarp, tunn kant. De sitter längst fram i munnen och är byggda för att skära av maten. På tungsidan är framtanden formad som en skyffel, vilket hjälper till att leda maten in i munhålan.
Hörntänderna, även kallade cuspidater, placeras i "hörnet" av tandbågen. De skär och river föda, vilket kräver stor kraft. Hörntänderna är de längsta tänderna i munnen och räknas därför också till de mest stabila.
Premolarerna, ofta benämnda bicuspidater, utgör en blandning mellan hörntänder och molarer och ligger precis bakom hörntänderna. Deras spetsiga knölar på kindsidan håller fast maten, medan knölarna på tungsidan maler den.
Molarerna är betydligt större än premolarerna och används för att tugga och mala ner maten längst bak i munhålan.
Alla tänder har böjda ytor, förutom när en tand är skadad eller nedsliten. Vissa ytor är konvexa (utåtböjda) medan andra är konkava (inåtböjda).
Kurvaturerna på tandytorna närmast ansiktet (facialytan) och närmast tungan (lingualytan) skapar naturliga passager för maten. Detta skyddar tandköttet från matens tryck under tuggningen.
Tänderna har även två ytterligare ytor: mesialytan, som vetter mot munhålans mittlinje, och distalytan, som ligger längre bort från mittlinjen. Konturerna på dessa ytor säkerställer normal kontakt mellan tänderna och hjälper till att bevara dem genom självrengöring.
Tungan består till största delen av muskler och täcks av ett tjockt slemlager samt tusentals små utskott som kallas papiller. Inuti papillerna finns sinnesceller och nerver för smak- och känsel.
Tungan spelar en central roll i tandanatomiska och fysiologiska studier eftersom den hjälper en person att positionera maten under ätandet, känna smaken, svälja och rengöra munhålan. Smaklökarna sitter på tungans ovansida, dorsum. Saliven stimulerar dessa organ så att de kan uppfatta olika smaker.
Den del av tanden som syns i munnen kallas kronan och omges av en krage av gingival vävnad. Tandköttet, eller gingivan, är slemhinna – alltså fuktig vävnad – som täcker käkpartierna och omger samt skyddar tandhalsarna. Tandköttet är självrengörande och finns både fäst och ofäst i olika delar av munnen.
Den hårda gommen i munhålans tak skiljer näshålan ovanifrån från munhålan nedanför. Bakom överkäkens centrala framtänder finns incisivpapillen – ett päronformat kuddformat område som används som injektionsplats för bedövning av nasopalatinusnerven innan behandlingar som exempelvis lagningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online