Amalgam har använts som tandfyllnadsmaterial i över 150 år, enligt Vermonts hälsodepartement i USA. Materialet är fortfarande ett av de mest använda världen över, eftersom det klarar av att reparera djupa kariesangrepp och inte spricker eller går sönder när patienten gnisslar eller pressar ihop tänderna.
Förutom amalgam finns flera andra fyllnadsmaterial som en tandläkare kan välja mellan, bland annat kompositresin, resin-jonomercement och glasjonomercement. Dessa används oftast vid mindre kariesangrepp eller när man vill att fyllningen ska matcha tandens naturliga färg.
En amalgamfyllning består av en blandning av 43–54 procent elementärt kvicksilver och 46–57 procent legeringspulver. Legeringen är sammansatt av silver, tenn och koppar. Kombinationen ger ett hållbart och slitstarkt material som tål stora tuggkrafter, vilket gör det särskilt lämpat för fyllningar i kindtänder.
Kompositfyllningens största fördel är dess färg – den anpassas så att den blir identisk med den naturliga tanden. Materialet består av plastresin (plastpolymer) samt en liten mängd finmalt glaspudder, vilket ger fyllningen både styrka och ett estetiskt utseende.
Resin-jonomercement består av glas, plastresin och en organisk syra som härdar när den exponeras för det blå ljus som används inom tandvården. Fyllningen är tandfärgad och används framför allt för mindre lagningar, ofta i områden där estetiken spelar stor roll.
Glasjonomer är ett självhärdat, tandfärgat material som består av pulver av kalcium-aluminium-silikatglas och en organisk syra. En nackdel med materialet är att det tenderar att spricka med tiden. Dessutom är det betydligt dyrare än traditionell amalgam, vilket gör att det oftast väljs när specifika egenskaper, exempelvis fluorfrisättning, efterfrågas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online