Epstein-Barr-viruset (EBV) tillhör herpesvirusfamiljen och är ett av de mest utbredda virusen i världen. Tandlossning, eller parodontit, är en sjukdom som angriper tandköttet och de vävnader som håller tänderna på plats. När tandköttet är inflammerat – vilket sker i någon grad vid alla parodontala sjukdomar – blir det särskilt mottagligt för infektion med EBV.
Viruset kan ge många olika symtom och ökar risken för allvarligare sjukdomar. Det sprids lätt via saliv, vilket gett det smeknamnet "kysssjukan". Däremot sprids EBV inte via luften eller genom blod.
EBV upptäcktes år 1964. Läkaren Denis Burkitt skickade tumörprover som innehöll viruset till forskare i Storbritannien för analys. Forskarna var patologen Anthony Epstein och virologen Yvonne Barr – därav virusets namn. Bert Achong bidrog också till upptäckten, men fick inte sitt namn inkluderat i beteckningen.
Tandläkaren och forskaren Steve Wolf har visat att EBV återfinns i 60–70 procent av de parodontala fickorna hos patienter med svår parodontit, samt i 15–20 procent av inflammerade tandkötsområden hos personer med svår gingivit. Ett av de bästa sätten att förebygga EBV-infektion är därför god munhygien.
I de flesta fall kan gingivit botas i tidigt skede enbart genom förbättrad munvård. Det innebär daglig tandborstning och rengöring med tandtråd, samt professionell tandrengöring två gånger per år hos tandhygienist eller tandläkare.
Forskare vid National Institutes of Health (NIH) har funnit att den som drabbas av EBV med stor sannolikhet utvecklar infektiös mononukleos, i Sverige ofta kallad körtelfeber. Sjukdomen orsakar feber, svullna lymfknutor och halsont, och det finns ingen botande behandling.
Ett mer ovanligt samband är att EBV även ökar risken för så kallad oral hårig leukoplaki. Tillståndet drabbar normalt endast personer med nedsatt immunförsvar, men eftersom viruset kan finnas kvar i inflammationer och fickor i tandköttet vid parodontit ökar risken även för personer med normalt fungerande immunförsvar. Sjukdomen ger upphov till lesioner på tungan som kan vara platta eller hårliknande. Den är vanligtvis smärtfri, men lindrig smärta kan förekomma. Framför allt är det lesionernas utseende som utgör det största besväret.
Utöver den ökade risken för EBV-orsakade sjukdomar i den parodontala vävnaden finns även en förhöjd risk att utveckla Burkitts lymfom, malignt lymfom och nasofarynxkarcinom. Både NIH och Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har dokumenterat fall av dessa tillstånd hos patienter med EBV.
Burkitts lymfom, uppkallat efter läkaren som skickade tumörproverna till Epstein och Barr, uppstår när viruset förändrar lymfceller som därefter muterar och blir cancerframkallande. Det är en undergrupp av malignt lymfom. Övriga maligna lymfom är cancerformer i lymfsystemet. Nasofarynxkarcinom är cancer i nasofarynx – området bakom näsan och ovanför svalget.
Enligt CDC har mer än nittio procent av världens befolkning haft EBV. Även om detta gett många immunitet mot viruset och körtelfeber, löper personer med parodontitsjukdom fortfarande stor risk att drabbas av långvariga skador. Mayo Clinic har rapporterat att när EBV lever kroniskt i tandköttets vävnad ökar risken för att utveckla cancer eller andra sjukdomar. Behandling av parodontiten, exempelvis rotplaning och skalning, kan både förbättra tandköttssjukdomen och hjälpa till att eliminera viruset ur munhålan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online