CVM-sjukdom hos hund: orsaker, symtom och behandling

CVM-sjukdom, även känd som vaginit eller vulvovaginit hos hund, är ett vanligt hälsoproblem hos tikar som innebär inflammation i slidan och/eller vulvan (blygdläpparna). Sjukdomen kan drabba hundar i alla åldrar och av alla raser, men den är vanligare hos okastrerade tikar samt hos hundar som löper.

Orsaker till CVM-sjukdom

Bakteriella infektioner

Bakterier som Escherichia coli (E. coli), stafylokocker (Staphylococcus spp.) och streptokocker (Streptococcus spp.) är vanligt förekommande orsaker till CVM-sjukdom.

Jästsinfektioner

Överväxt av jästsvampen Candida albicans kan också orsaka inflammation och infektion i vulva och slida.

Virusinfektioner

Vissa virus, bland annat hundens herpesvirus och valpsjukesvirus, kan även leda till CVM-sjukdom.

Hormonella obalanser

Förändringar i hormonbalansen, särskilt under löpcykeln, kan göra hunden mer mottaglig för att utveckla CVM-sjukdom.

Allergier och överkänslighet

Vissa hundar kan drabbas av vulvovaginit till följd av allergi mot foder, miljöallergener eller kontakt med irriterande ämnen.

Anatomiska avvikelser

I sällsynta fall kan anatomiska avvikelser, exempelvis en trång eller missformad vaginalöppning, bidra till utvecklingen av sjukdomen.

Symtom på CVM-sjukdom

• Flytningar från vulva: Ett vanligt symtom är utflöde från slidan som kan vara klart, grumligt eller varigt.
• Frekvent slickande: Hunden kan slicka sig intensivt kring vulva för att lindra obehaget.
• Svårigheter att kissa: Inflammation och svullnad kan göra urineringen obekväm eller besvärlig.
• Rödhet och svullnad: Vulvan och/eller slidan kan vara röd, svullen och inflammerad.
• Obehaglig lukt: En illaluktande doft kan uppstå på grund av flytningarna eller infektionen.
• "Scooting": Hunden kan dra rumpan längs marken i ett försök att lindra klåda eller irritation i vulvområdet.

När bör du kontakta veterinär?

Om din hund visar något av dessa symtom är det viktigt att kontakta veterinär för en korrekt diagnos och behandling. CVM-sjukdom kan oftast hanteras effektivt med antibiotika, antimykotiska medel eller andra läkemedel, beroende på den bakomliggande orsaken till inflammationen.

Kastrering av tiken kan dessutom hjälpa till att förebygga framtida episoder av sjukdomen, eftersom hormonella svängningar då elimineras. Med rätt vård och uppföljning har de flesta hundar goda chanser till fullständig återhämtning.