Peritubulära kapillärer: Njurens utbytesnav
Det peritubulära kapillära nätverket omger de renala tubulerna (proximala/distala konvoluta tubuler, Henles slinga) i cortex. Dessa lågtryckiga, fenestrerade kapillärer är platsen för återupptag (återföring av filtrerade ämnen till blod) och sekretion (överföring av avfallsprodukter från blod till tubul).
Återupptag (Blod ← Tubul)
- Vatten: ~65% i proximala tubul (obligatoriskt, följer löst ämnen); ytterligare reglerat av ADH i samlingsrör.
- Na+, Cl−, K+, Ca2+, Mg2+: Aktiv och passiv transport.
- Glukos, aminosyror: 100% återupptagna i proximala tubul via SGLT/Na+-kopplade transportörer (om inte hyperglykemi överstiger Tm).
- Bikarbonat: Återvunnet via karbanhydras; kritiskt för syra-basbalans.
- Uré: ~50% passivt återupptaget; bidrar till medullär osmotisk gradient.
Skretion (Blod → Tubul)
- H+ (syra): Proximala tubul (Na+/H+ utbytare) och samlingsrör (H+-ATPas, H+/K+-ATPas).
- K+: Principalceller i kortikala samlingsrör (aldosteronreglerat).
- NH4+: Ammoniumavskiljande (syra-bas).
- Läkemedel/toxiner: Organiska anjon/kation transportörer (OAT/OCT) sekretioner penicillin, kreatinin, urat, många läkemedel.
Hemodynamiska drivkrafter
- Lågt hydrostatiskt tryck (~15 mmHg) gynnar återupptag.
- Högt onkotiskt tryck (efferenta arteriolens resistens koncentrerar plasmaproteiner) drar tillbaka vätska.
- Yta förstärks av fenestrationer och närhet till tubulär basalmembran.
Vasa Recta (Medullära peritubulära kapillärer)
Långa, raka kapillärer som nedstiger in i medulla. Motströmmande utbyte bevarar kortiko-medullär osmotisk gradient viktig för urinkoncentration. Minimalt återupptag/sekretion; primärt vaskulära.
Klinisk relevans
- Hjärtsvikt → ↑ peritubulärt hydrostatiskt tryck → ↓ återupptag → natriures (kompensatorisk).
- ACE-hämmare/ARB → utvidgar efferent arteriol → ↓ onkotiskt tryck → ↓ återupptag (njurskyddande men kan orsaka AKI vid renal artärstenos).
- Proximala tubul toxicitet (aminoglykosider, cisplatin) → Fanconis syndrom (generaliserat återupptagssvikt).