De tre bågeformiga kanalerna (SCC) är de vinkelhastighetsdetektorer i vestibulära labyrinten, vilket möjliggör detektion av rotationshuvudrörelser i tredimensionellt rum.
Anatomi
- Orientering: Horisontell (lateral), Anterior (superior), Posterior (inferior) – ömsesidigt ortogonala (~90°).
- Struktur: Varje kanal bildar en membranös gang inom en benkanal, fylld med endolymfa. Den utvidgade ampullen husar crista ampullaris.
- Sensorisk epitel: Typ I & II hårsceller med stereocilia (graderad höjd) och en enda kinocilium, inbäddade i den gelatinösa cupula.
Mekanotransduktion
- Huvud roterar → endolymfa hinkar (tröghet) → cupula böjs.
- Stereocilia böjer mot kinocilium → depolarisation (K⁺inflöde via tip-link kanaler).
- Böj bort → hyperpolarisation.
- Afferent avlossningsfrekvens moduleras proportionellt mot vinkelacceleration.
Central bearbetning
- Vestibulär nerv (CN VIII) → vestibulära kärnor (medulla/pons).
- Integration med visuell (optokinetisk) och proprioceptiv (nacke, extremiteter) input.
- Utgångar: vestibulo-okulär reflex (VOR) stabiliserar blicken; vestibulospinala banor justerar hållning; vestibulo-talamokortikala banor genererar upplevelse av rotation.
Kliniska korrelat
- BPPV – Canalitiasis (fria otoconier) i posterior kanal → kort svimma med Dix-Hallpike manöver.
- Vestibulär neurit – Akut ensidig förlust → långvarig svimma, illamående, positivt head-impulse test.
- Ménières sjukdom – Endolymfatisk hydrops → episodisk svimma, varierande hörselskada, tinnitus, öronfullhet.
- SCC dehiscens – Benfortunning → ljud/tryck-inducerad svimma (Tullio fenomen).
Viktig poäng
SCC:erna ger ett 3-axelt tröghetsnavigationssystem. Deras signaler, fusionerade med syn och proprioception, tillåter stabil blick, hållning och rumslig orientering vid rörelse.