Den medicinska termen för tandhåla är alveolus (i plural: alveoli, på svenska ofta skrivet alveoler). Inom odontologin syftar begreppet på den beniga fördjupning i käkbenet som rymmer och förankrar en tand.
Varje tand har sin egen alveol, och hålighetens form motsvarar exakt formen på den tandrot som den omsluter. Alveolerna sitter i den så kallade alveolära utskottet (processus alveolaris), den del av över- och underkäken som är särskilt anpassad för att bära tänderna.
Alveolerna ger tänderna stöd och stabilitet och spelar samtidigt en viktig roll vid överföringen av krafter när vi tuggar. Insidan av alveolen kledds av parodontalligamentet, en specialiserad bindväv som förbinder tandroten med benet. Ligamentet fungerar som en stötdämpare och ser till att tuggtrycket fördelas jämnt mellan tanden och käkbenet.
Efter en tandutdragning läker alveolen normalt genom att en blodpropp bildas i håligheten, som sedan fylls med nytt benvävnad. Om proppen lossnar eller löses upp kan tillståndet alveolit (ofta kallat "torr tandhåla") uppstå, vilket innebär en smärtsam inflammation i den tomma alveolen. En god munhygien och att följa tandläkarens råd efter en utdragning minskar risken för denna komplikation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online